Kulturutskottet har nu ställt sig bakom regeringens budgetproposition vad gäller ramanslaget för kulturpolitiken. Reservationer, förstås, från Alliansen respektive Sverigdemokraterna – men lyckligtvis har dessa partier inte funnit någon gemensam nämnare inom kulturpolitiken och yrkar avslag på varandras motioner.
Om Alliansens skuggbudget finns inte så mycket att säga, man föreslår cirka 366 miljoner mindre till utgiftsområdet och fortsätter därme på samma väg som under de gångna åtta åren i regering. Lägre ambitionsnivå än Miljöpartiet, men inte några radikala omprioriteringar.
Om Sverigedemokraternas kulturbudget finns desto mer att säga. Partiet inleder med att hävda att ”svensk kultur är äldre än mångkultur”, och utifrån det påståendet stryper man sedan anslagen till sådant som partiet menar ha koppling till invandring. Men man stannar inte där, utan vill också strama åt anslagen till samtidskonstnärer. Konstnärer ska således inte bara vara svenska för att accepteras i Sverigedemokraternas samhälle, utan också vara döda. Nutida kulturyttringar ses uppenbarligen som något farligt. Sverigedemokraterna vill i stället värna kulturarvet och ”de skönhetsvärden och den estetik som det står för”. Att kulturens roll också är att utmana och provocera är inget Sverigedemokraterna vill kännas vid.
Niclas Malmberg (MP) 