Skriver i Aktuell Hållbarhet om nya former av grön skatteväxling och varför en skatteväxling är den kanske allra viktigaste frågan för regeringen 2017. Grön skatteväxling ses traditionellt som att höjda skatter på sådant som är skadligt för klimatet/miljön växlas mot sänkt skatt på arbete. Den gröna skatteväxlingen ger dubbla vinster. Dels att höjda miljöskatter ger ekonomiska incitament till minskad miljöbelastning, dels att sänkningen av skatt på arbete blir en stimulans som kan minska arbetslösheten. Den främsta kritiken mot en grön skatteväxling handlar om att skatteintäkterna minskar i takt med att incitamenten till minskad miljöbelastning ger resultat. Kritiken är dock bristfällig. Den önskade miljöstyrningseffekten har ju då uppnåtts och inget hindrar att ytterligare skattereformer genomförs, exempelvis i form av successiva höjningar av miljöskatterna.
Miljöpartiet har alltid varit pådrivande för en grön skatteväxling. Inför valet 2014 såg Miljöpartiet dock behov av att öka de totala skatteintäkterna för att finansiera reformer inom främst jobb, skola och klimat, efter alliansregeringens omfattande skattesänkningar. Fokus har därför under mandatperiodens första två år varit skattehöjningar snarare än grön skatteväxling.
Den rödgröna regeringen kan således sägas ha höjt miljöskatter, som exempelvis bensinskatt och dieselskatt, växlade mot alliansregeringens tidigare skattesänkningar. Men även sett enbart till innevarande mandatperiod är det inte så att den gröna skatteväxlingen helt har lyst med i sin frånvaro, som bland annat Centerpartiet försöker göra gällande i debatten. 2017 halveras bland annat momsen på reparation av kläder, cyklar och skor och ett reparationsavdrag för vitvaror i hemmet införs, vilket också är en form av grön skatteväxling.
Möjligheten att helt och fullt kompensera höjda miljöskatter med andra skattesänkningar finns dock först när de totala skatteintäkterna inte behöver öka för att finansiera angelägna samhällsfunktioner. Den nivån närmar vi oss nu. I dag utgör miljöskatter ungefär fem procent och skatter på arbete utgör omkring 60 procent av skattebasen i Sverige. Så utrymmet för grön skatteväxling är stort!
Miljöpartiet ser stort behov av att införa ett flertal miljöskatter. Om vi ska klara omställningen till ett hållbart samhälle måste såväl skatter på utsläpp av koldioxid som skatter på olika miljögifter öka. Hur skatteväxlingen ska genomföras är däremot inte lika självklart. I stället för att generellt minska skatter på arbete finns andra varianter av skatteväxling som på tydligare sätt visar att skattehöjningen går tillbaka helt och fullt till medborgarna, och som ur det perspektivet kan vara att föredra.
Ett sätt kan vara att införa en koldioxidskatt där intäkterna betalas tillbaka lika för alla medborgare. En sådan konstruktion skulle med fördel kunna införas på flyg, så att de totala intäkterna från en flygskatt betalas ut – lika för alla – till skattebetalarna. Den som då flyger mindre än genomsnittet får mer tillbaka i skatteåterbäring än vad hen först betalat i flygskatt. Och den som betalat mer i skatt än vad hen får tillbaka får ett tydligt ekonomiskt incitament att flyga mindre! Grundkonstruktionen är inte ny, utan har prövats i British Columbia i Kanada. Där infördes en skatt på växthusgaser med upptrappning under ett antal år och med löfte om att pengarna skulle återföras, vilket skedde både genom sänkt skatt och i form av direkt utbetalning.
En annan variant av grön skatteväxling kunde vara att överföra grundtanken i det bonus-malus-system som utretts, där bilar med låga utsläpp premieras med en bonus som betalas med höjd skatt på bilar med höga utsläpp, till livsmedelssektorns klimatpåverkan. Genom höjd moms på klimatpåverkande köttproduktion kompenserad fullt ut med sänkt moms på livsmedel som inte orsakar omfattande koldioxidutsläpp, ges tydliga ekonomiska incitament till att ställa om till en mer klimatsmart kosthållning.
Klimatfrågan är akut. Att vänta på att tekniska lösningar ska minska utsläppen är ansvarslöst. Ekonomiska incitament till utsläppsminskningar är nödvändiga för att stimulera såväl teknikutveckling som livsstilsförändringar. För att få acceptans för tillräckligt omfattande miljöskatter är det dock nödvändigt att det sker inom ramen för en grön skatteväxling.
På samma sätt som Sverige har unikt goda förutsättningar att ur ett tekniskt perspektiv leda omställningen till ett hållbart samhälle, kan en framgångsrik ekonomisk modell vara vägledande för andra länder. Då får vår omställning långt större effekt än bara våra egna utsläppsminskningar. Att Sverige bidrar mest av alla länder per capita till FN:s gröna fond är utmärkt. Men att exportera ett synsätt på klimatskatter som andra länder kan efterfölja har förutsättningar att i ännu större omfattning bidra till minskade utsläpp globalt. En omfattande grön skatteväxling bör därför vara regeringens högsta prioritet 2017!
Niclas Malmberg (MP) 