Bland de förändringar som M-KD-SD-budgeten medförde finns också en nedskärning på kulturbudgeten med 200 miljoner kronor. Bland annat tar man bort fri entré på statliga museer. Som motiv anges att man behåller fri entré för barn och unga upp till 19 år och ”därmed prioriterar kultur för barn och unga”. Men att prioritera bort en grupp är inte att prioritera en annan, och det är inte så att man på något annat sätt fördelar om resurser för att stärka just barns och ungas tillgång till kultur. Tvärt om ryker också det statliga stödet till kulturskolan. Dessutom är det så att en tioåring knappast går på museum själv, utan behöver vuxens sällskap. Genom att införa entré för vuxna försvåras därmed också barnens tillgång till museum. Om fri entré är en bra eller dålig reform kan självfallet debatteras. Men huruvida M-KD-SD prioriterar barn och unga eller inte är ingen värderingsfråga, det är ett faktum att man prioriterar bort kultur för barn och unga, och faktiskt i större utsträckning än vad man prioriterar bort kultur för vuxna!