Kanske finns en poäng med sensorer på förpackningar

Minskat matsvinn genom sensorer på förpackningar som håller reda på om maten är ätlig!? Va! tänkte jag först, är vi så på väg att inte lita på våra egna sinnen att vi inte ens tror oss kunna bedöma vad vi kan äta och inte äta längre?

Men det finns faktiskt en inte så dum tanke bakom forskningsprojektet som jag skriver mer om i matochklimat.

Enligt EU:s livsmedelsmyndighet är en av de främsta förklaringarna till att vi inom EU varje år slänger 90 miljoner ton bra mat misstolkningar av vad bäst före-datumet innebär. Helt enkelt att konsumenter läser ”bäst-före-datumet” som ”oätligt dagen efter”.

Vid Lunds tekniska högskola, LTH, bedrivs just forskning på digitala förpackningar med dynamiska hållbarhetsdatum, som kan tala om för konsumenten när maten faktiskt är dålig, nu när allt färre människor tycks lita på sin egen lukt och smak. Det hela skulle exempelvis kunna fungera så att sensorer på livsmedelförpackningen skickar information om maten är bra eller dålig till en app i din mobil. Och vips behöver du som konsument vare sig läsa “bäst-före-datum” eller lukta på maten innan du äter den.

Det främsta syftet med forskningen har dock varit att hitta system där det går att följa hur livsmedlen har hanterats under hela kedjan, med samverkan kring innovationer som alla aktörer kan utnyttja, oavsett företag, så att alla parter kan ta del av samma information.

Censorerna på livsmedelsförpackningarna i projektet mätte tid, temperatur och position. Datan skickades var tionde minut för beräkningar, där varje livsmedel hanterades specifikt med avseende på dess känslighet i olika temperaturer. Utifrån dessa beräkningar kunde hållbarhetstiden för livsmedlet justeras framåt eller bakåt, upptäcka om något måste justeras inför den fortsatta hanteringen av det specifika livsmedlet, eller om det helt enkelt fanns något systemfel på vägen som måste åtgärdas.

Ibland kunde man se att temperaturerna var lägre än förväntat och att hållbarhetstiden därför kunde utökas för vissa produkter. Man kunde till exempel se på paket med skinka att transporten höll 4 grader Celsius istället för 8 grader, vilket gjorde att hållbarhetstiden kunde utökas från 25 dagar till 52 dagar. Och ibland var situationen den motsatta. Färsk fisk höll under en del av transporten upp till 12 grader istället för 8 grader, vilket tidigare inte upptäckts då frystransporten i sista ledet dolt det fel som funnits tidigare i kedjan. Trots allt rätt bra att sådant kan uppdagas!

Annons

En förskola att ta efter

Att bedöma hur mycket mat som ska lagas till förskolebarn är inte enkelt. Men Dalby Hages förskola har hittat ett sätt för att undvika stort matsvinn; helt enkelt säja de portioner som blir över till föräldrarna. Skriver mer i matochklimat om hur det fungerar:

Matrester underlättar för småbarnsföräldrar och stärker förskolans ekonomi

 

De effektivaste sätten för att minska matens klimatpåverkan kartlagda

Skriver i matochklimat om Konsumentverkets rapport om vilka metoder som är mest effektiva för att minska matens klimatpåverkan. De två viktigaste aktörerna för att förändra vad vi äter som pekas ut i rapporten är politiken och dagligvaruhandeln. Den politiska nivån utifrån möjligheterna att besluta om ekonomiska styrmedel och vilken kost som serveras på bl a förskolor och skolor; och dagligvaruhandeln utifrån dess möjlighet att arbeta med marknadsföring, utbud och exponering av växtbaserade livsmedel. Läs mer här.

Ökad klimatmedvetenhet har inte gett försäljningen av ekomat någon skjuts

Skriver i matochklimat om att försäljningen av ekomat backade något förra året, trots en ökande klimatmedvetenhet. För den som inte har tillgång till hela texten följer den här:

Trots Greta-effekt och en ökad medvetenhet om klimatförändringarna minskade konsumenternas intresse för ekologisk mat under 2019. Det är inget jättetapp, men den tidigare uppgången är bruten. 

Den oberoende marknadsbevakaren Ekoweb har under 12 år följt utvecklingen av försäljningen av ekologiska livsmedel. I Ekowebs nya rapport (januari 2020) framgår att svensk ekoförsäljning visserligen ökade med 0,4 miljarder år 2019, vilket är en uppgång med 1 procent. Men utifrån att livsmedelspriserna samtidigt steg med 3,5 procent konstaterar man att ekoandelen av den totala livsmedelsförsäljningen minskat med ungefär 3 procent, från en andel på 9,3 procent år 2018 till 9,0 procent 2019.

Letar vi klimatsmart snarare än ekologiskt i butikerna? Axfoods hållbarhetschef Åsa Domeij pekar på några konsumentgrupper där ökad klimatmedvetenhet faktiskt medfört mindre andel ekologiska livsmedel.

– Mjölk tappar till växtbaserade drycker som havremjölk. De konsumenter som väljer havremjölk istället för mjölk tycker sig ha gjort sitt val, och väljer sedan inte en ekologisk havremjölk, eftersom den är dyrare och inte heller får ha tillsatta mineraler och vitaminer, säger Åsa Domeij.

Om de som av klimatskäl nu helt avstår från animaliska produkter är samma personer som tidigare i stor utsträckning har köpt ekomjölk, blir effekten minskad försäljning av ekomjölk. Och samma resonemang gäller för köttet. Om personer som tidigare har valt ekologiskt kött i större utsträckning äter vegetariskt minskar andelen ekokött.

– Antalet vegetarianer ökar inte, däremot antalet vegetariska måltider, och om de vegetariska måltiderna ersätter ekokött minskar andelen ekokött, säger Åsa Domeij.

Men det är inte bara ett minskat intresse för animaliska produkter som kan leda till minskad försäljning av ekologiska livsmedel. Ett ökat intresse för svenska livsmedel kan ge samma effekt, i synnerhet om det inte går eller är svårt att hitta livsmedel som både är ekologiska och svenska.

– Till exempel är nästan inga svenska äpplen i butikerna ekologiska, säger Åsa Domeij.

Den som av klimatskäl i första hand letar efter svenska produkter kommer därför i stor utsträckning inte att kunna köpa ekologiska äpplen. Åsa lyfter fram att det finns en övertro på att svenska livsmedel alltid är bäst ur miljö- eller djurskyddsperspektiv, men att det inte alltid är det svenskproducerade som är det bästa.

– I till exempel Irland är det långt färre tjurar som står inomhus, eftersom de svenska reglerna bara reglerar hondjur och att tjurar därför hålls inomhus i Sverige.

Men andelen ekologiska livsmedel riskerar inte bara att minska på grund av att vissa konsumentgrupper gjort aktiva klimatval och samtidigt valt bort miljö- och djurperspektiv. Åsa pekar på att den debatt som förs huruvida ekologiskt är klimatsmart, i sig kan leda till att människor vänder ekologiska produkter ryggen.

– Vissa vill ha ursäkter för att handla de billigaste produkterna, och har man hört att det ekologiska inte är klimatsmart tar man den bekväma lösningen att inte handla ekologiskt, säger Åsa Domeij.

Men hur är det i verkligen, finns den konflikt mellan ekologiskt och klimatsmart som bland annat Chalmersforskaren Stefan Wirsenius fört fram? Wirsenius argument är att ekologisk odling kräver större markarealer, eftersom skördarna per hektar är mycket lägre. Med större produktion på de åkrar som används skulle åkermark då kunna användas som kolsänkor, genom att man istället planterar skog där. Men Åsa framhåller att frågan är långt mer komplex än så.

– Teorin fungerar om man planterar skog på de bästa odlingsjordarna i Skåne, där det är lite kol i marken och den växande skogen skulle binda mycket koldioxid. Men vem tror att det är åkermark i Skåne som skulle omvandlas till skogsmark? Det skulle istället bli åkrar längre norröver, där marken innehåller mer kol och där det inte finns samma potential för kolinlagring.

Åsa lyfter också fram två andra aspekter som Wirsenius bortser ifrån i sina slutsatser. Den ena är att 70 procent av åkermarken används för att odla foder till djurhållningen. Det som tar stora arealer åkermark i anspråk är inte ekologiska grödor, utan att vi äter så mycket kött.

– Lägre andel animalier skulle leda till att vi klarar oss med mindre spannmålsodlingar, säger Åsa Domeij.

Det andra perspektivet som Wirsenius bortser ifrån är att vallodling lagrar kol, och utifrån hur KRAV-reglerna är utformade är det det ekologiska jordbruket som står för vallodling, medan det konventionella jordbruket är ensidigt inriktat på spannmål.

– Varje enskild gård måste därför analyseras för sig, det är svårt att generellt säga vad som är bäst ur klimatperspektiv, däremot förstås viktigt att höja avkastningen för ekologiskt, säger Åsa Domeij.

Åsa efterlyser samtidigt en mer offensiv miljödebatt.

– Ekorörelsen idag är för snäll. Den försvarar sig mot angrepp, i stället för att som på 70- och 80-talen angripa giftjordbruket, som det konventionella jordbruket då kunde kallas, säger Åsa Domeij.

 

 

Vad passar bättre till mat och klimat än en artikel om dumpstring?

Kommer framöver regelbundet att skriva för Mat och klimat, och vad passar bättre än att i en första artikel skriva om dumpstring? Mattias Goldmanns erfarenhet av dumstring får i alla fall mig att hoppas att matsvinnet kan minska när fler börjar ta tillvara sådant som annars skulle ha slängts.

Livsfarlig politik

Kärnkraftsförespråkare brukar säga att Tjernobylhaveriet inte var kärnkraftens fel, utan ett resultat av att politiska klåpare gick in och styrde istället för att överlåta detta åt tekniskt kunniga ingenjörer. Samma haveri riskerar Sverige att få på onsdag när riksdagen ska fatta beslut om att starta Ringhals 2 igen och att avbryta processen att stänga Ringhals 1. Nedläggningen av de två reaktorerna är beslutad sedan flera år tillbaka av bolaget, planerad i detalj för att göras på ett säkert sätt, och de som ansvarar för driften är tydliga med att det inte går att driva Ringhals 1 och 2 vidare. Riksdagsbeslutet kunde lika gärna formuleras ja eller nej till en härdsmälta i Ringhals. Ytterligare ett argument från kärnkraftsförespråkare brukar vara att det mest ekonomiskt rationella är att köra kärnkraften vidare tills den inte längre är säker, avveckla dagen före en härdsmälta – för att dra det till sin spets – och att allt annat är ”förtida avveckling”. Men vad man i praktiken gör nu är att vilja köra vidare trots att den inte längre är säker. Oseriös politik är alltid dåligt. Men på onsdag är den rent utav livsfarlig.

Inblandning av biodrivmedel i flygbränsle ett litet första steg

Att ställa krav på inblandning av biodrivmedel i flygbränsle, som förs fram i den klimatpolitiska handlingsplanen, kan förefalla som en vilseledande manöver för att ta fokus från det faktum att vi radikalt måste minska flygandet om det över huvud taget ska vara möjligt att uppnå en hållbar flygsektor. Men det finns ingen motsättning mellan inblandning av biodrivmedel och minskat flygande. En parallell kan istället dras till motsvarande krav på inblandning av biodrivmedel till bilar. Det har medfört att det nu är möjligt att tala om helt stopp av fossila drivmedel till nya bilar 2030, samtidigt som processer fortgår för att styra om från biltrafik till kollektivtrafik och cykel där så är möjligt, dvs främst i tättbefolkade områden. Att ha tillräckligt med biodrivmedel så att det räcker till biltrafik i glesbygd är inget problem, och på samma sätt vore det möjligt med biodrivmedel till en kraftigt reducerad flygtrafik.

Förbud mot fossil energi ingen symbolfråga

Ett av den klimatpolitiska handlingsplanens enklaste förslag att leva upp till är förbudet mot exploatering av fossil energi i Sverige. Att nu förbjuda framtida utvinning av olja, kol eller naturgas i Sverige kan ses som ett slag i luften, något som inte kräver några särskilda insatser här och nu och inte heller får någon direkt effekt i form av minskade utsläpp. Men det är likafullt långt ifrån en symbolfråga, utan tvärt om en extremt viktig lagstiftning av två skäl.

Det första skälet är att vi redan idag har motsvarande förbud mot brytning av uran. Detta förbud har gjort att det australiensiska bolaget Aura Energy har stämt Sverige på 17 miljarder kronor – som kompensation för de vinster man anser sig inte kunna hämta hem pga förbudet. Även om det är rena vansinnet att det ens är möjligt att driva en sådan process vet vi inte hur det kommer att sluta. Men det kommer att vara mycket svårt att upprätthålla ett förbud mot uranbrytning samtidigt som vi de facto importerar uran till befintlig kärnkraft, utan att ha ett motsvarande förbud mot exploatering av fossil energi, när vi strävar efter att fasa bort all användning av olja, kol och naturgas.

Det andra skälet är att vi måste sopa rent framför egen dörr för att kunna driva motsvarande politik internationellt. Att få till stånd ett moratorium mot exploatering av nya fyndigheter av fossil energi är den kanske viktigaste klimatpolitiska frågan internationellt. Ska Sverige kunna driva det med trovärdighet är det nödvändigt att visa att vi gjort motsvarande hemläxa.

Nyårslöften

Kan blicka tillbaka på ett 2019 som blev mer mödosamt än jag anat, men där resultatet var mödan lönt. Inför 2020 ger jag fem nyårslöften i form av frågor jag lovar att arbeta med.

1. Opinionsbilda kring effektfrågan. Om klimatfrågan ska kunna mötas med förnybar el, måste det till en elektrifiering av transportsektorn som det saknas infrastruktur för idag. Istället förs en totalt förvirrad energidebatt. Även om regeringen säger rätt saker i den debatten händer för lite, så det politiska trycket i effektfrågan måste öka. Utöver opinionsbildning hoppas jag utifrån Gamla Uppsala Buss behov bidra rent konkret till att hitta lösningar i Uppsala.
2. Bidra till att öka intresset för att investera i förnybar elproduktion. Sveriges vindkraftkooperativ öppnar nu för möjligheten att rent faktiskt investera i kooperativets fortsatta utbyggnad av vind- och solenergi, genom att ge 3,33 % direktavkastning (20 öre/kWh) på de andelar som man inte behöver för egen del: (Det har gått att köpa fler andelar än vad man behöver även tidigare, men intäkterna från den producerade elen har tillfallit kooperativet, så förändringen är att det inte nu enbart är rent altruistiska skäl som kan förmå någon att köpa fler andelar än vad det egna elbehovet motiverar.) Andra alternativ för den som vill investera i förnybart finns förstås också, t ex Eolus vind (som dock fått kritik för att inte visa tillräcklig miljöhänsyn vid uppförandet av nya vindkraftverk), eller trine, för att istället för vindkraft i Sverige bidra till solceller i Afrika.
3. Stärka tryck- och yttrandefriheten. I juni ska tryck- och yttrandefrihetskommittén landa förslag till förändringar av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Någon enighet i synen på att ge public service yttrandefrihet grundlagsskydd kommer vi knappast att uppnå, då tryck- och yttrandefriheten väl för första gången i modern tid inte längre ses som självklar från alla riksdagspartier. Förändringar av grundlagarna görs i regel i konsensus, men det kan vara nödvändigt att bryta mot sådan praxis. Att avstå ifrån att uppnå majoritet för önskvärda förstärkningar av lagstiftningen för att istället lägga sig på minsta gemensamma nämnare vore långsiktigt riskabelt.
4. Bredda debatten kring den utveckling som pågått under många år, med färre journalister och fler informatörer. Upsala Nya Tidning har på ledarplats lyft frågan ur ett snävt perspektiv – om det verkligen är motiverat att lägga så mycket skattemedel på informatörer. Man sätter fingret på ett intressant fenomen – men frågan är större än så. Medan journalister har utgångspunkten att spegla vad som händer ur fler perspektiv än ett (vilket dock förstås inte alltid lyckas) är informatörens uppdrag att ge den ena sidan av saken, men inte nödvändigtvis alla sidor. Det riskerar att bidra till att minska förtroendet för en offentlig instans. Även om verksamheten i 999 fall av 1000 bedrivs korrekt, skadar det förtroendet för dessa 999 om informationen kring det tusende är uppenbart skevt för alla berörda. Hellre medge fel, än att låta yta gå före helhetsbild. Det nya mediestödet har hittills rönt stort intresse, och för att kunna möta efterfrågan på fler nyhetsredaktioner i hela landet är det viktigt att frigöra resurser för det.

5. Tala klarspråk i klimatfrågan. Diskussionen om utsläpp ska bokföras hos producenter eller konsumenter är kontraproduktiv. Koldioxidens klimatpåverkan blir inte större eller mindre beroende på var utsläppen bokförs. Ägna istället kraften åt att se vilken konsumtion som är fullständigt onödig och helt kan avskaffas. Tobak är ett tydligt exempel. 0,37 procent av den samlade klimatpåverkan låter kanske inte så mycket – men det är 0,37 procent som kan reduceras utan någon baksida, till skillnad mot utsläpp vid exempelvis livsmedelsproduktion. En koldioxidskatt som återbetalas lika för alla skulle kanske ha större pricksäkerhet än någon annan reform för att verkligen komma åt meningslös konsumtion, då skatten med en sådan konstruktion kan sättas så hög att intresset för koldioxidintensiva produkter ingen egentligen behöver radikalt skulle minska, då det är konsumtion av dessa produkter som kommer att leda till den stora omfördelningen inom systemet.

Investeringsplan för inköp av elbussar klubbad

Årets sista styrelsemöte med Gamla Uppsala Buss, och investeringsplan 2020-2022 klubbad. 2021 finns inköp av 12 elbussar inplanerade. Effektkapaciteten vid depån medger inte laddning av fler elbussar än så, än så länge, så här har vi ett kapacitetsproblem att arbeta med gentemot Vattenfall. Redan nästa år blir det en liten elektrifiering med inköp av 15 biogas-lätthybrider, vilket sänker drivmedelsbehovet med 20%. Lite dyrare i inköp, men en återbetalningstid på mindre än fyra år för merkostnaden, och sedan ren vinst.