Kulturarvspropositionen godkänd av kulturutskottet

Kulturutskottet har nu godkänt kulturarvspropositionen, vilken bland annat innefattar en helt ny museilag och ändringar av kulturmiljölagen. Kulturutskottet skickar samtidigt med sex tillkännagivanden till regeringen för det fortsatta arbetet, bland annat att vad gäller det rörliga kulturarvet. Därmed bifalles delvis min motion ”Skydda det rörliga kulturarvet medan det fortfarande är rörligt”. Idag finns ett glapp i kulturarvspolitiken som exempelvis gör att om två båtar är tillverkade vid samma tid och en av dessa förlist och sedan bärgats, har den ett starkare skydd än den båt som ännu flyter. Att min motion delvis bifalles ska däremot inte ses som kritik mot propositionen, utan som nästa steg på vägen. Rom byggdes inte på en dag – och det gör inte kulturarvet heller.

 

Bibliotekspolitiken i kammardebatt nästa vecka

Kulturutskottets betänkande om konstarter och kulturskapares villkor har passerat Kulturutskottet och kommer upp till debatt i kammaren nästa vecka. Bibliotekspolitiken är en stor del av betänkandet, bland annat utifrån två motioner av Sverigedemokraterna.

Den ena handlar om att om att biblioteken primärt ska rikta sin verksamhet mot svenska medborgare. Rent krasst skulle vi behöva ha pass eller ID-kontroll på landets bibliotek om motionen bifalls, för att sortera ut vilka människor som inte är välkomna på biblioteken. Men frågan är hur Sverigedemokraterna menar att bibliotekarierna ens med det ska kunna kontrollera om en biblioteksbesökare som inte är svensk medborgare är turist i landet eller här för att söka asyl.

Biblioteken är idag en plats för integration. Den som inte har lärt sig så mycket svenska än ges ändå en möjlighet att ta del av svenska tidningar eller låna lättläst litteratur på svenska. Biblioteken är också en plats där människor kan träffa varandra över kulturella gränser, offentliga rum som inte exkluderar. Sagostunden på barnbiblioteket kan bli mötet där det lilla barnet som inte vistats så länge i landet kan få en svensk kompis. Vad Sverigedemokraterna vill uppnå med sin motion kan därför inte vara integration, utan dess motsats: segregation.

Men Sverigedemokraternas bibliotekspolitik gör inte halt här, utan partiet lägger också ett förslag som väl är tänkt att riktas mot invandrargrupper men som också slår mot svenskar som vill lära sig nya språk; dvs en inskränkning av bibliotekens uppgift att tillhandahålla litteratur på olika språk. Att ha möjlighet att låna böcker på exempelvis engelska eller spanska är väldigt positivt för den som vill förkovra sig i dessa språk, men kanske inte vill eller har råd att köpa sådan litteratur. Även här är det också ett förslag som direkt motverkar integrationen. Forskningen visar tydligt på att förutsättningarna att lära ytterligare språk förbättras om man också ges möjlighet att läsa mycket på sitt modersmål; men det vill SD således skapa sämre förutsättningar till. Frågan är vad det ens är för problem man tror sig lösa med motionens förslag. Jag har aldrig upplevt någon brist på litteratur på svenska på de bibliotek jag besöker, och törs påstå att SD konstruerar en motsättning som inte finns i verkligheten.

Enprocentsregel med flexibel placering av den konstnärliga utsmyckningen

Kulturutskottet fick idag en förhandstitt på den konstnärliga utsmyckningen i Citytunneln, där man tillämpat den så kallade enprocentsregeln, dvs att minst en procent vid offentliga investeringar ska avsättas till konstnärlig utsmyckning. Regeln är viktig för att skapa trivsamma vistelsemiljöer, men man får inte stirra sig allt för blind på att konsten hänger direkt samman med investeringen – det viktigaste är att resurserna kommer många till glädje, och bör därför kunna styras från platser där igen eller väldigt få kommer att vistas till mer publika miljöer.

Myndigheten för kulturanalys påvisar positiv effekt av fri entré på museerna

Museibesöken har ökat med 19 procent vid samtliga centrala museer mellan 2015 och 2016. Den procentuella ökningen är ännu större vid de museer som infört fri entré under 2016, med hela 49 procent. För de som haft oförändrad entréavgift är ökningen 1 procent. Reformen har således varit mycket positiv för de museer som omfattas av den, och utan att det medfört någon negativ utveckling för de som inte omfattas av den. Det förefaller som den slant museibesökarna sparat när man sluppit betala entré, i viss mån kunnat finansiera ett annat museibesök.

En närstudie av fyra museer som infört fri entré visar vidare att unga vuxnas och pensionärers besök ökar, att både besökare från närområdet samt utländska turister ökar, samt att ökningen av besökare främst utgörs av flergångsbesökare.

Tillit ger meröppet på biblioteket i Heby

Imorgon klockan 11 är jag med och inviger det nya biblioteket i Heby. De senaste 20 åren har tillgängligheten till bibliotek försämrats i Sverige. Därför väldigt positivt att Heby nu går emot strömmen och istället förbättrar tillgängligheten, med ett nytt bibliotek i bättre lokaler, och dessutom med möjlighet för låntagarna att komma in i biblioteket även på tider när inga bibliotekarier finns på plats, så kallat meröppet.

Det kan i första hand framstå som det är ny teknik som möjliggör meröppetkonceptet, men i grunden är det tillit som är nyckeln, tillit till att biblioteksbesökarna inte kommer att göra åverkan på biblioteket bara för att de kommer åt lokalerna utan att personal är på plats.

Förhoppningsvis är meröppet något som kan spridas allt mer. Hemma i Vattholma är det på gång redan till hösten. Se mer i UNT om morgondagens invigning.

Tårtkalas och konstnärspolitik på Moderna museet

Har för andra gången haft äran att invigningsskära en tårta på firandet av World Art Day, vilket efter Lena Adelsohn-Liljeroths dito kan kännas lite som att utmana ödet… Desto mer tryggt att i samma sammanhang få tillfälle att berätta om hur Miljöpartiet vill stärka situationen för bildkonstnärer. Har själv lagt tre motioner på området, en om att säkerställa att följerätten alltid tillämpas, en om att konstnärsstipendier ska vara pensionsgrundande och en om att införa en konstnärsfond av samma modell som i Norge, där en andel av andrahandsförsäljningen av äldre konst går till en fond för samtidskonstnärer, en form av solidaritet över generationsgränser, där döda mästare hjälper till att skapa ekonomiska förutsättningar för dagens konstnärer, som i sin tur i framtiden skapar förutsättningar för den tidens samtidskonstnärer. Förslaget rönte dock svagt intresse från övriga partier, L avfördade det med motivet att man vill ha generella lösningar inte särlösningar. Att tro att man ska hitta generella lösningar som passar alla konstområden är dock naivt, något man kommer att få tillbringa en evighet utan att hitta. Bättre då att faktiskt göra det som är möjligt!