Svepskäl från C om kulturskolan

Har skrivit om det statliga stödet till kulturskolan i ett antal tidningar runt om i landet. Nu försöker Centerpartiet besvara detta genom att få det till att skillnaden mellan Miljöpartiets och Centerpartiets kulturskolepolitik handlar om ett statligt mål och fyra undermål för kulturskolan. Det är ett att blanda bort korten. Den egentliga skillnaden är att Centerpartiet inte står bakom det statliga stöd om 100 miljoner kronor till den kommunala kulturskolan som nu finns. Detta stöd är verkligen ingen statlig styrning, utan just ett stöd som kommunerna kan välja att använda utifrån vad som passar bäst lokalt. Det statliga målet riktar sig helt till den statliga nivån.

Det är fint att centerpartisterna i ord anför att man vill att alla ska ha tillgång till ett brett kulturliv, oavsett var i landet man bor, oavsett vilken bakgrund och ekonomisk situation man har och oberoende av om man har en funktionsnedsättning eller inte, och att detta också ska gälla kulturskolan. Men vackra ord gör ingen kulturpolitik. Det krävs ekonomiska resurser också. Det är därför beklämmande att Centerpartiet både helt motsätter sig ett statligt stöd riktat direkt till kulturskolorna och samtidigt är det alliansparti som går fram med de största nedskärningarna till kultursamverkansmodellen, dvs det statliga anslaget till regional kulturpolitik. Det är alltså så att centerpartiet inte har någon alternativ finansieringsmodell till kulturskolan. Centerpartiet driver tvärt om konsekvent linjen att dra undan statlig medfinansiering till lokal och regional kulturverksamhet. Det är därför ytterst vilseledande när centerpartisterna skriver om kultur i hela landet, då ord och handling så uppenbart inte hänger samman.

Centerpartiet försöker blanda bort korten ytterligare genom att hänvisa till remissynpunkter på kulturskoleutredningen. Kulturdepartementet lyssnade till dessa synpunkter och det har därför enbart hörts positiva omdömen från kulturskolesverige kring den proposition som regeringen la och som vann majoritet i riksdagen tack vare att Liberalerna läst, förstått och stöttade regeringens förslag. Eftersom centerpartisterna däremot inte tycks ha förstått borde man börja med att fråga Liberalerna varför de tagit ställning för regeringens kulturskolepolitik!

Annonser

Ingen inbjudan från kulturutskottet till Svenska Akademin

Svenska Akademins besked att man inte mäktar med att utse nobelpristagare i litteratur i år väcker frågetecken om det kommer att vara ytterligare arbetsuppgifter Akademin lägger åt sidan framöver. Besked kring detta vore önskvärt, för den händelse det finns områden där andra initiativ bör tas för att täcka upp för uteblivna stipendier etc. Likafullt har Miljöpartiets initiativ i kulturutskottet att bjuda in Svenska Akademin för att erhålla information avfärdats, med argumentet att Akademin inte ligger under riksdagens ansvarsområde.

Att riksdagen eller kulturutskottet har något ansvar för Svenska Akademin har heller ingen påstått. Däremot har kulturutskottet ansvar att allmänt stärka förutsättningarna för konst och kultur i landet. För att kunna göra det måste information inhämtas brett, och dialog föras med parter också utanför ett formellt statligt ansvarsområde. Så görs också regelbundet, i form av studiebesök eller olika former av möten. Ett möte också med Svenska Akademin vore därför fullständigt okontroversiellt.

Om Svenska Akademin inte under överskådlig tid kommer att kunna fullfölja uppgifter behöver kulturutskottet full information kring detta. Det är orimligt om exempelvis förutsättningarna för svensk litteratur försämras på grund av situationen inom Svenska Akademin. Frågan bör därför finnas med i beredningsarbetet inför nästa års kulturbudget.

Angående Svenska Akademin som sådan är ett grundläggande problem att stadgarna inte moderniserats under de århundraden som gått sedan Akademin instiftades av Gustav III, och därför inte är anpassade till dagens Sverige. Gustav III var envåldshärskare. Sedan dess har Sverige demokratiserats och monarkin avlövats formell makt. En Akademi instiftad av Gustav III är inte idag en kungens privata angelägenhet, utan en angelägenhet för svenska folket.

Rättelse av faktafel om kulturpolitiken

Igår hade turen kommit till Miljöpartiet i SVTs genomgång av partiernas kulturpolitik. Tyvärr hade det smugit sig in faktafel i påståendena om de kulturpolitiska reformer som genomförts under mandatperioden. Tänker inte belasta Granskningsnämnden med dessa utan nöja mig med korrigeringar här. Det påstås att de statliga resurserna till kommunala kulturskolan är för att kunna sänka taxorna. Punkt. Det är fel, resurserna har använts till olika reformer varav sänkta taxor bara är en. Det är ungefär som att säga att man bara handlat mjölk, när man i själva verket handlat mjölk, potatis, smör, frukt och grönsaker. Vidare påstås att den nya filmpolitiken bl a inneburit en momshöjning från 6 till 25 procent. Men man nämner inte att den tidigare särskilda biografavgiften plockats bort. För att fortsätta med mjölkliknelsen är det som att redogöra för att man betalat en hundralapp för mjölken utan att nämna att man sedan fått växel tillbaka. Sakligt korrekt, men förvirrar lyssnaren att tro att mjölken/skattehöjningen var dyrare än vad den faktiskt var. Att de 40 mkr som nu riktas i stöd till de mindre biograferna är dubbelt så mycket som den förväntade ökade momskostnaden för dessa biografer nämns inte heller. Bra att kulturpolitiken ges stort utrymme, men det hade varit bättre om man också gjort lite research inför inslaget.

Fagert tal stärker inte kulturens förutsättningar

Har nu två dagar i rad tvingats påtala de nedskärningar KD gör inom kulturbudgeten i förhållande till regeringens nivå, eftersom man inte vill låtsas om den egna politiken i debatten. Föreslå gärna vilken budgetnivå som helst, men stå för den egna politiken!

Nu heter det först att allt inte är pengar. Visst, men vackra ord kan vi alla säga, politik är ekonomiska prioriteringar, och kulturens förutsättningar förbättras inte av fagert tal. När jag påtalar detta och visar på de nedskärningar KD gör inom kulturpolitiken anklagas jag för att räkna fel. Så bra att då ha utmärkelsen bäst på matte i riksdagen att falla tillbaka på… även om de flesta inser att 375mkr är mer än 25 mkr!

Kongress för hoppfulla

Även om en kongressdag återstår törs jag utnämna årets kongress till den mest positiva på fyra år. Mediebilden om krisande parti, och om stridigheter kring fortsatt regeringssamverkan eller inte är det ingen på plats i Västerås som känner igen sig i. Men har man bestämt sig för en inriktning kan det vara svårt att anpassa sig till verkligheten…

Extra skoj förstås att idag presentera ett rykande färskt kulturprogram. Det har tagit lång tid att få fram, men att döma av mottagandet vid det seminarium som jag, Alice Bah Kuhnke och Karin Thomasson höll idag har det landat rätt i partiet.

Kulturskoledebatt utan svar från M

Så var kulturskoledebatten avslutad, och klockan 16 går vi till votering. Moderaten Cecilia Magnusson försökte trolla debatten med helt verklighetsfrånvänd argumentation, men också genom att föra in stickspår som hon inte tar konsekvenserna av. Bland annat menade hon att stöd till kulturskolan skulle kanaliseras via kultursamverkansmodellen istället. Då kan man ju fråga sig varför moderaterna inte har ett sådant förslag i sin budgetmotion. Kanske för att andra moderater inser att man ju då inte skulle nå kommunala kulturskolor i Stockholms län, eftersom Stockholm inte är en del av kultursamverkansmodellen? Även om Magnusson inte är mycket för statsbidrag som går till verksamhet i Stockholms stad kan man undra varför hon vill förmena kulturskolor i andra kommuner i länet möjligheten?

Förbryllande är att Magnussons vidhåller sina påståenden om statlig styrning även i dagens debatt, man kunde ju annars tro att hon skulle ha nyanserat sig efter att rektorn för Stockholms musikpedagogiska institut gått ut i en artikel i Svenska dagbladet och totalsågat Magnussons argumentation, uppmanat henne att läsa på om Kulturskolerådets stadgar och ändamål och inse hur uppdraget vore malplacerat i en intresseförening med kommunerna som medlemmar. Eftersom inte Magnusson tycks ha läst artikeln försökte jag ge henne en kopia efter debatten, men den ville hon inte ha.

Jag måste säga att så här mot slutet av mandatperioden trodde jag att SD-motionen om samverkan mellan scouterna och försvarsmakten, där SD inte bekymrat sig om att efterhöra med scouterna om vad man ansåg om saken, skulle toppa listan över konstigheter som kulturutskottet behandlat. Men jag får medge att moderaterna har toppat det när man går fram med förslaget att kulturskolerådet ska åläggas ansvar att stärka kulturskolan, och samtidigt inte vill medverka till dialog med kulturskolerådet om saken. Det är inte att bedriva seriös politik!

 

Från ord till handling

Kulturutskottet fick idag en dragning av Erik Fichtelius om biblioteksutredningens slutsatser. Några av förslagen borde vara väldigt enkla att genomföra, andra förstås lite mer komplicerade.

Till det enkla borde höra att ändra pliktlagen. Att fysiska exemplar av tv-program ska arkiveras är dumheter som inte ens efterlevs, att 7 bibliotek ska erhålla pliktexemplar av böcker – som sedan kastas – riktigt bedrövligt, att dagstidningar scannas in rent resursslöseri. En modern pliktlag ser istället till att krav ställs på vilket digitalt material som ska lagras.

Enkelt borde också vara att ha gemensamma digitala tjänster för att bibliotek på nationell nivå, och också nationella lånekort. Att KB får förstärkt roll genom att få ansvar att samordna, istället för att samverka, likaså.

Behov av fler utbildningsplatser på bibliotekshögskolorna och stärkt roll för skolbiblioteken är däremot reformer som förstås är kostsamma, men bör kunna genomföras med en politik som även fortsättningsvis prioriterar kultur och bildning!