14. Förbättrad ekonomisk trygghet för konstnärer

Valfråga # 14. Stärka den ekonomiska tryggheten för konstnärer och kulturskapare. Stipendier och ersättningar ska vara pensionsgrundande och berättiga till socialförsäkringar.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke och jag presenterade hur detta ska gå till vid presskonferens idag. Vi presenterade vidare förslag till ny konstnärsfond vid sidan av statsbudgeten och 200 mkr mer till kultursamverkansmodellen. Se mer bl a här.

Annons

Orimligt med olika moms för sittande respektive dansande publik

På söndag drar den så kallade dansbandsveckan igång. Dansbandsmusiken har stor publik i Sverige, men missgynnas skattemässigt gentemot annan livemusik då det är  olika momssats beroende på om publiken är sittande eller dansande. Den sittande publiken betalar 6 procent, medan den dansande publiken betalar den i folkmun så kallade dansbandsmomsen om 25 procent. I praktiken kan det bli olika momssats för en och samma orkester som vid två tillfällen spelar exakt samma låtar, vilket är fullständigt ologiskt.
Det går inte heller att hävda att det är graden av kommersialism som är avgörande för momsens storlek. De som dansar vid en tillställning kan vara långt färre än de som löser biljett till en konsert, men ändå betala mer än fyra gånger så hög moms! Nästa mandatperiod behöver frågan om en enhetlig kulturmoms utredas, så att dessa skillnader kan raderas ut. Vi har den här mandatperioden fått den starkaste kulturbudgeten någonsin på plats, och med det skapat förutsättningar för mer kultur till fler i hela landet. Men från Miljöpartiet slår vi oss inte till ro med det. Med 6 procent moms på all kultur, oavsett konstform eller sammanhang, skulle förutsättningarna för kultur kunna stärkas ytterligare.
Skriver mer om saken i Altinget.

Public service-utredningen överlämnad

Så är public service-utredningens slutbetänkande överlämnat till kulturministern. Själv lyfte jag fyra frågor på presskonferensen. Vikten av att SR och SVT stärker sin lokala närvaro, att SVT hittar teknikoberoende tillgänglighet till svtplay, så att man kan se programmen även med äldre videohanterare, att SR tar strukturerat ansvar för att spela ny musik, och att frågan kring sponsring hanteras. Det är inkonsekvent att å ena sidan ha strikt förbud mot reklam och produktplacering, och å andra sidan tillåta att sponsorer nämns i samband med utsändningar av exempelvis idrottsevenemang. Problemet är att rättighetsinnehavare till exempelvis fotbolls-VM ställer krav på att sponsorer nämns för att SVT över huvud taget ska ges rätt till utsändning. Det är alltså inte en ekonomisk fråga, där SVT skulle kunna köpa sig fri från sponsring, utan en fråga om huruvida man alls ska kunna göra en utsändning. Det är orimligt att public service på det sättet i praktiken inte är oberoende, utan måste böja sig för krav som privata aktörer ställer, och risken finns att kraven skruvas upp ytterligare framöver. SVT är dock en allt för liten aktör för att kunna ändra på förhållandena. Om SVT exempelvis vägrar att gå med på krav för att få sända fotbolls- VM, blir resultatet enbart att tittare i Sverige inte ges tillgång till matcherna. Frågan måste därför hanteras i form av gemensamt agerande på åtminstone europeisk nivå.

Svepskäl från C om kulturskolan

Har skrivit om det statliga stödet till kulturskolan i ett antal tidningar runt om i landet. Nu försöker Centerpartiet besvara detta genom att få det till att skillnaden mellan Miljöpartiets och Centerpartiets kulturskolepolitik handlar om ett statligt mål och fyra undermål för kulturskolan. Det är ett att blanda bort korten. Den egentliga skillnaden är att Centerpartiet inte står bakom det statliga stöd om 100 miljoner kronor till den kommunala kulturskolan som nu finns. Detta stöd är verkligen ingen statlig styrning, utan just ett stöd som kommunerna kan välja att använda utifrån vad som passar bäst lokalt. Det statliga målet riktar sig helt till den statliga nivån.

Det är fint att centerpartisterna i ord anför att man vill att alla ska ha tillgång till ett brett kulturliv, oavsett var i landet man bor, oavsett vilken bakgrund och ekonomisk situation man har och oberoende av om man har en funktionsnedsättning eller inte, och att detta också ska gälla kulturskolan. Men vackra ord gör ingen kulturpolitik. Det krävs ekonomiska resurser också. Det är därför beklämmande att Centerpartiet både helt motsätter sig ett statligt stöd riktat direkt till kulturskolorna och samtidigt är det alliansparti som går fram med de största nedskärningarna till kultursamverkansmodellen, dvs det statliga anslaget till regional kulturpolitik. Det är alltså så att centerpartiet inte har någon alternativ finansieringsmodell till kulturskolan. Centerpartiet driver tvärt om konsekvent linjen att dra undan statlig medfinansiering till lokal och regional kulturverksamhet. Det är därför ytterst vilseledande när centerpartisterna skriver om kultur i hela landet, då ord och handling så uppenbart inte hänger samman.

Centerpartiet försöker blanda bort korten ytterligare genom att hänvisa till remissynpunkter på kulturskoleutredningen. Kulturdepartementet lyssnade till dessa synpunkter och det har därför enbart hörts positiva omdömen från kulturskolesverige kring den proposition som regeringen la och som vann majoritet i riksdagen tack vare att Liberalerna läst, förstått och stöttade regeringens förslag. Eftersom centerpartisterna däremot inte tycks ha förstått borde man börja med att fråga Liberalerna varför de tagit ställning för regeringens kulturskolepolitik!

Ingen inbjudan från kulturutskottet till Svenska Akademin

Svenska Akademins besked att man inte mäktar med att utse nobelpristagare i litteratur i år väcker frågetecken om det kommer att vara ytterligare arbetsuppgifter Akademin lägger åt sidan framöver. Besked kring detta vore önskvärt, för den händelse det finns områden där andra initiativ bör tas för att täcka upp för uteblivna stipendier etc. Likafullt har Miljöpartiets initiativ i kulturutskottet att bjuda in Svenska Akademin för att erhålla information avfärdats, med argumentet att Akademin inte ligger under riksdagens ansvarsområde.

Att riksdagen eller kulturutskottet har något ansvar för Svenska Akademin har heller ingen påstått. Däremot har kulturutskottet ansvar att allmänt stärka förutsättningarna för konst och kultur i landet. För att kunna göra det måste information inhämtas brett, och dialog föras med parter också utanför ett formellt statligt ansvarsområde. Så görs också regelbundet, i form av studiebesök eller olika former av möten. Ett möte också med Svenska Akademin vore därför fullständigt okontroversiellt.

Om Svenska Akademin inte under överskådlig tid kommer att kunna fullfölja uppgifter behöver kulturutskottet full information kring detta. Det är orimligt om exempelvis förutsättningarna för svensk litteratur försämras på grund av situationen inom Svenska Akademin. Frågan bör därför finnas med i beredningsarbetet inför nästa års kulturbudget.

Angående Svenska Akademin som sådan är ett grundläggande problem att stadgarna inte moderniserats under de århundraden som gått sedan Akademin instiftades av Gustav III, och därför inte är anpassade till dagens Sverige. Gustav III var envåldshärskare. Sedan dess har Sverige demokratiserats och monarkin avlövats formell makt. En Akademi instiftad av Gustav III är inte idag en kungens privata angelägenhet, utan en angelägenhet för svenska folket.

Rättelse av faktafel om kulturpolitiken

Igår hade turen kommit till Miljöpartiet i SVTs genomgång av partiernas kulturpolitik. Tyvärr hade det smugit sig in faktafel i påståendena om de kulturpolitiska reformer som genomförts under mandatperioden. Tänker inte belasta Granskningsnämnden med dessa utan nöja mig med korrigeringar här. Det påstås att de statliga resurserna till kommunala kulturskolan är för att kunna sänka taxorna. Punkt. Det är fel, resurserna har använts till olika reformer varav sänkta taxor bara är en. Det är ungefär som att säga att man bara handlat mjölk, när man i själva verket handlat mjölk, potatis, smör, frukt och grönsaker. Vidare påstås att den nya filmpolitiken bl a inneburit en momshöjning från 6 till 25 procent. Men man nämner inte att den tidigare särskilda biografavgiften plockats bort. För att fortsätta med mjölkliknelsen är det som att redogöra för att man betalat en hundralapp för mjölken utan att nämna att man sedan fått växel tillbaka. Sakligt korrekt, men förvirrar lyssnaren att tro att mjölken/skattehöjningen var dyrare än vad den faktiskt var. Att de 40 mkr som nu riktas i stöd till de mindre biograferna är dubbelt så mycket som den förväntade ökade momskostnaden för dessa biografer nämns inte heller. Bra att kulturpolitiken ges stort utrymme, men det hade varit bättre om man också gjort lite research inför inslaget.

Fagert tal stärker inte kulturens förutsättningar

Har nu två dagar i rad tvingats påtala de nedskärningar KD gör inom kulturbudgeten i förhållande till regeringens nivå, eftersom man inte vill låtsas om den egna politiken i debatten. Föreslå gärna vilken budgetnivå som helst, men stå för den egna politiken!

Nu heter det först att allt inte är pengar. Visst, men vackra ord kan vi alla säga, politik är ekonomiska prioriteringar, och kulturens förutsättningar förbättras inte av fagert tal. När jag påtalar detta och visar på de nedskärningar KD gör inom kulturpolitiken anklagas jag för att räkna fel. Så bra att då ha utmärkelsen bäst på matte i riksdagen att falla tillbaka på… även om de flesta inser att 375mkr är mer än 25 mkr!