Svenska Akademins besked att man inte mäktar med att utse nobelpristagare i litteratur i år väcker frågetecken om det kommer att vara ytterligare arbetsuppgifter Akademin lägger åt sidan framöver. Besked kring detta vore önskvärt, för den händelse det finns områden där andra initiativ bör tas för att täcka upp för uteblivna stipendier etc. Likafullt har Miljöpartiets initiativ i kulturutskottet att bjuda in Svenska Akademin för att erhålla information avfärdats, med argumentet att Akademin inte ligger under riksdagens ansvarsområde.
Att riksdagen eller kulturutskottet har något ansvar för Svenska Akademin har heller ingen påstått. Däremot har kulturutskottet ansvar att allmänt stärka förutsättningarna för konst och kultur i landet. För att kunna göra det måste information inhämtas brett, och dialog föras med parter också utanför ett formellt statligt ansvarsområde. Så görs också regelbundet, i form av studiebesök eller olika former av möten. Ett möte också med Svenska Akademin vore därför fullständigt okontroversiellt.
Om Svenska Akademin inte under överskådlig tid kommer att kunna fullfölja uppgifter behöver kulturutskottet full information kring detta. Det är orimligt om exempelvis förutsättningarna för svensk litteratur försämras på grund av situationen inom Svenska Akademin. Frågan bör därför finnas med i beredningsarbetet inför nästa års kulturbudget.
Angående Svenska Akademin som sådan är ett grundläggande problem att stadgarna inte moderniserats under de århundraden som gått sedan Akademin instiftades av Gustav III, och därför inte är anpassade till dagens Sverige. Gustav III var envåldshärskare. Sedan dess har Sverige demokratiserats och monarkin avlövats formell makt. En Akademi instiftad av Gustav III är inte idag en kungens privata angelägenhet, utan en angelägenhet för svenska folket.