Följer M i SDs spår och svänger om public service?

Sverigedemokraterna har nu på kort tid ändrat sig i två stora frågor där det i utredningsfasen funnits total politisk enighet. Först beträffande förändringar av grundlagarna som stärker integriteten, sedan beträffande finansieringen av public service. Är det något det visar är det att SD inte är pålitliga, ett besked ena dagen blir till ett annat nästa. Men en större fråga är om M håller pall när man ser SD skapa opinion på missuppfattningar/vilseledande propaganda. Beträffande mediegrundlagarna har inget tytt på motsatsen än, de moderater som propagerat för SD-linjen har inte fått gehör. Men är M lika stabila nära det gäller public service? Den finns enskilda motioner från moderaterna som andas allt annat än en positiv inställning till public service, men hur stor andel i moderaternas riksdagsgrupp det handlar om har jag ingen insikt i. Med SDs ändrade uppfattning är frågan en valfråga, och risken finns att Moderaterna inte vill lämna fältet fritt för SD.

Annons

Politiska krav gentemot Google

2014 var tiden inte mogen att problematisera Google. Men nu riktas politiska krav brett. Hur en lagstiftning ska kunna utformas som kommer till rätta med hot & hat på internet är ytterst diffust. Men Google måste tillämpa bamseprincipen, är man stark måste man vara snäll.

Uppgörelse träffad om mediestödet

Mediepolitiken har varit en av den rödgröna regeringens mest framgångsrika politikområden. Efter uppgörelsen kring den på papperet till synes olösliga frågan om en långsiktigt hållbar finansiering för public service kan jag nu stolt berätta att vi också har en uppgörelse om ett breddat mediestöd. Vi partier som står bakom uppgörelsen skriver på DN-debatt:

http://www.dn.se/debatt/presstodet-hojs-med-fokus-pa-lokala-medier-och-innovation/

Public service-debatt

Har idag debatterat såväl mediestöd som nu finansiering för public service. Säga vad man vill, men ett område MP regering verkligen lyckats med är mediepolitiken.

Den snabba teknikutvecklingen omkullkastar många gamla sanningar. Public service plats i samhället är inget undantag, kanske snarare än sfär som berörs i särskilt stor omfattning. Den pågående public service-utredningen har därför en grannlaga uppgift att på något sätt navigera rätt inför en oförutsägbar framtid.

Med en utveckling där allt färre hushåll har tv är dagens licensfinansiering ohållbar, vi kan inte fortsätta att höja licensen i takt med att färre omfattas av betalningsplikten till dess att den sista tv-innehavaren ska betala för hela public service finansiering.

Det förslag utredningen lagt är att istället ha en avgift som tas in via skatten, men som går direkt till programbolagen utan att passera statsbudgeten.

Det finns en övertro att dagens finansieringssystem innebär ett starkt oberonde för public service gentemot riksdag och regering. Så är inte riktigt fallet. Utredningsförslaget stärker tvärt om oberondet på fyra sätt i förhållande till dagens situation.

För det första föreslås anslagsnivån sättas för åttaåriga sändningstillsånd, istället för de årliga anslagsvillor vi har idag.
För det andra föreslås sändningstillstånden påbörjas januari under valår, istället för januari efter ett valår, vilket gör att en regering inte kan gå in och ändra sändningstillstånden omedlbart efter en valseger.
För det tredje finns en inbygd indexering i modellen, vilket gör att riksdagen inte tvingas gå in och fatta beslut om avgiftshöjningar på det sätt vi nu gör, med i princip årligt återkommande beslut om höjningar av licensen.
För det fjärde föreslås att aktiva riksdagsledamöter varken ska kunna ingå i programbolagens styrelser eller i ägarstiftelsens styrelse.

Även om ett stärkt oberonde varit i fokus i utredningens arbete innebär förslaget att vi också får en mer solidarisk finansieringsmodell. Idag betalar alla hushåll samma avgift oavsett ekonomiska förutsättningar. Med utredningens förslag betalar enbart den som har en beskattningsbar inkomst, och den med låga inkomster betalar en låg avgift. Eftersom finansieringsansvaret övergår från hushåll till individer innebär det samtidigt att ensamhushållet får en halverad kostnad gentemot dagens nivå.

Debattung vecka

Denna vecka blir relativt debattung för min del, med två  riksdagsdebatter på onsdagen – om mediestöd respektive public servce – och tre debatter på Folk och Kultur i Eskilstuna. Samtidigt angenäma frågor att debattera. Inom medieområdet tycks mandatperioden bli exceptionellt framgångsrik, även om inget förstås är klart innan talmannen slår klubban i bordet. Även när det kommer till kulturpolitiken brett är det uppenbart att framgångarna är så kompakta att de som vill hitta saker att kritisera får backa tillbaka till formuleringar bland de förslag som ställdes till MPs partistyrelse 2015. Kulturutskottets moderata ordförande, Timbro och en liberal ledarskribent gjorde det alla tre förra veckan. Kanske en slump, men likväl ett tecken på att politiska motståndare har svårt att hitta relevanta angrepp nu när även filmpolitiken tycks ha landat i god jord, och därför hemfaller åt irrelevanta angrepp.

Rätt och fel om tv-licensen

Remisstiden för public service-utredningens förslag att avveckla tv-licensen har nu gått ut. Med en utveckling där allt färre hushåll har tv är dagens licensfinansiering ohållbar, vi kan inte fortsätta att höja licensen i takt med att färre omfattas av betalningsplikten till dess att den sista tv-innehavaren ska betala för hela public service finansiering. 

Det förslag utredningen lagt är att istället ha en avgift som tas in via skatten, men som går direkt till programbolagen utan att passera statsbudgeten.

Det finns en övertro att dagens finansieringssystem innebär ett starkt oberoende för public service gentemot riksdag och regering. Så är inte riktigt fallet. Utredningsförslaget stärker tvärt om oberoendet på fyra sätt i förhållande till dagens situation.

För det första föreslås anslagsnivån sättas för åttaåriga sändningstillsånd, istället för de årliga anslagsvillkor vi har idag.

För det andra föreslås sändningstillstånden påbörjas januari under valår, istället för januari efter ett valår, vilket gör att en regering inte kan gå in och ändra sändningstillstånden omedelbart efter en valseger.

För det tredje finns en inbyggd indexering i modellen, vilket gör att riksdagen inte tvingas gå in och fatta beslut om avgiftshöjningar på det sätt vi nu gör, med i princip årligt återkommande beslut om höjningar av licensen.

För det fjärde föreslås att aktiva riksdagsledamöter varken ska kunna ingå i programbolagens styrelser eller i ägarstiftelsens styrelse.

Även om ett stärkt oberonde varit i fokus i utredningens arbete innebär förslaget att vi också får en mer solidarisk finansieringsmodell. Idag betalar alla hushåll samma avgift oavsett ekonomiska förutsättningar. Med utredningens förslag betalar enbart den som har en beskattningsbar inkomst, och den med låga inkomster betalar en låg avgift. Eftersom finansieringsansvaret övergår från hushåll till individer innebär det samtidigt att ensamhushållet får en halverad kostnad gentemot dagens nivå.

Skriver mer om saken i UNT.

 

Riksdagsbeslut om Skivor till kaffet inte en harmlös lustighet

Remisstiden för utredningsförslaget att ersätta tv-licensen med ett nytt finansieringssystem löper ut den 24 januari. Efter det står det klart om den breda enighet som fanns mellan partierna i utredningen kvarstår, och om det finns politiska förutsättningar för att avveckla licensen redan 1/1 2019. Ett orosmoln i sammanhanget är de riksdagsmotioner som lagts från enskilda moderater och sverigedemokrater om att föra in public service finansiering inom statsbudgeten. Ett sådant finansieringssystem skulle omedelbart väcka frågor om Sveriges Radio och SVT verkligen agerar oberoende gentemot riksdag och regering.

Att risken för politisk styrning över public service inte bara är en teoretisk farhåga framgår med all tydlighet när man ser de olika förslag enskilda sverigedemokrater för fram. David Lång och Mikael Jansson (båda SD) föreslår att musik i Sveriges radio ska vara svensk till minst 50 procent. I motionen framgår att kravet inte innebär att varje enskild låt måste vara svensk till 50 procent, utan att det man vill se är en gräns för spelning av utländsk musik i radio. Att SR spelar mycket musik av svenska artister är självklart, men utbudet anpassas också professionellt utifrån vad radiolyssnarna förväntas vilja höra. Men dessa Sverigedemokrater menar att svenska folket inte får utsättas av för mycket utländska artister, oavsett vad man vill höra eller inte. Det har prövats av andra länder förr, exempelvis Sovjetunionens förbud mot Beatles och annan västerländsk popmusik, och var ingen bra idé då heller.

Mikael Jansson (SD) ondgör sig också över att programmen Skivor till kaffet, Smoke Rings och Skivor från Vetlanda inte längre finns i P3 och kräver att ”ordningen och balansen i P3:s utbud bör återställas” genom att en andel av P3:s utbud reserveras för program som de äldre tycker om. Det var säkert utmärkta program på sin tid. Men att Riksdagen skulle fatta beslut kring vilka program som ska finnas eller hur de olika kanalerna ska riktas mot olika målgrupper faller på sin egen orimlighet.

Exemplen ovan kan förefalla vara harmlösa lustigheter. Men principen att politiken inte ska styra över innehållet i public service är viktig att värna. Utvecklingen förskräcker i länder som Polen och Ungern, där regeringar går in och politiskt styr den redaktionella verksamheten. Idag handlar det om förslag att riksdagen ska tvinga SR att sända Skivor till kaffet. Vad kommer de kräva imorgon?

Rätt och fel om presstödet

p1 medierna gör ett inslag om vad som händer med mediestödet. Jag förklarar i inslaget varför arbetet dragit ut på tiden. För att få en riksdagsmajoritet krävs att regeringen kan få stöd från ytterligare partier. I två års tid har allianspartierna dock passat i frågan, förmodligen för att man inte kunnat enas kring en linje. De representanter man hade i medieutredningens referensgrupp har ersatts av andra personer i de fortsatta samtalen, vilket fört med sig den positiva eff…ekten att man nu till sist lämnat besked, i form av kritik mot vissa delar i arbetsmaterialet. Nå, bättre sent än aldrig. Men märkligt att två allianspolitiker då plötsligt kritiserar regeringen för att vara saktfärdig med att sy ihop ett förslag. Det man själva inte mäktat med under ett par år ska regeringen göra på ett par veckor…

Mediestödet kan ryka 2020

I takt med att många tidningar krymper ner sina nyhetsredaktioner eller avvecklar lokalredaktioner går många utbildade journalister över till att arbeta som informatörer. Yrken som har mycket gemensamt, men som skiljer sig på den punkten att när journalistens uppgift är att ge så allsidigt perspektiv som möjligt, är informatörens uppgift att ge klara svar ur ett givet perspektiv. Västra Götalandsregionen drar det hela till sin spets när man nu etablerarar en egen redaktion och en egen nyhetssajt, VGRfokus, som ska sätta bilden av regionens verksamhet. Det är viktigt att inse att det inte handlar om oberoende journalistik och att det material som VGRfokus, hur professionellt det än är, måste ses som vinklat ur myndighetens eget perspektiv. En myndighet kan, och ska, informera om sin verksamhet, men kan aldrig granska sig själv.

Som komplement till en fungerande mediemarknad kan sajter som VGRfokus fylla sin roll. Men de får aldrig ersätta en granskande journalistik. Att det finns kontinuerlig nyhetsbevakning utförd av opartiska och självständiga redaktioner i hela landet är i själva verket centralt för att upprätthålla en vital demokrati. I alla landets kommuner måste det kunna finnas journalister som rapporterar om aktuella politiska förslag och var politiska partier står i olika frågor, och som granskar makthavare och myndigheter. Den ansträngda ekonomiska situation många lokala- och regionala tidningar har är därför i grund och botten ett demokratiskt problem. När redaktionerna bantas till följd av att antalet prenumeranter minskar samtidigt som annonsintäkterna avtar, i takt med att annonsörer finner att man får bättre genomslag när man lägger annonspengarna på Google, uppstår ett vakuum. Politikens ansvar nu är att hitta system som kan skapa förutsättningar för en fri, oberoende nyhetsjournalistik i hela landet.

Sverige har fått tillstånd från EU att behålla dagens presstödsregler till utgången av 2019. Som skäl till förlängningen av ett stödsystem som ansetts strida mot EU:s statsstödsregler angavs den utredning som arbetat med förslag till utvidgat mediestöd. Medieutredningen presenterade sitt slutbetänkande i november 2016. I utredningens politiska referensgrupp, där det fanns representanter från samtliga riksdagspartier, bidrog de fyra borgerliga partierna tyvärr i väldigt liten omfattning med konstruktiva förslag. Och nu har det bittra beskedet kommit från allianspartierna: man är inte intresserade av medieutredningens förslag om ett breddat mediestöd, man vill istället att Sverige ska göra försök att få en ytterligare förlängning av befintligt presstöd. Detta trots att allt talar för att det blir ytterst svårt att få en förlängning, inte minst mot bakgrund av att det finns ett färdigt berett förslag till breddat mediestöd som ligger i linje med EU:s statsstödsregler.

De borgerliga partierna driver således en linje som riskerar att leda till att Sverige från 2020 kommer att stå utan mediestöd, vilket i sin tur kan leda till omfattande nedläggningar av nyhetsredaktioner runt om i landet. Är det en utveckling de borgerliga partierna är beredda att tvinga fram för att slippa ta politiskt ansvar, eller är det i själva verket vad man egentligen vill uppnå?

Skriver om saken i Altinget.

Grundlagsskydd för public service möjligt först 2023

Reaktionerna på utredningsförslaget att slopa tv-licensen och införa ett system som stärker public service oberoende har till mycket övervägande del varit positiva. Men frågan har rests varför inte ett grundlagsskydd införs som i ännu högre grad stärker oberoendet, och att det borde komma först eller i alla fall samtidigt som licensens skrotas. En grundlagsutredning tillsätts i vår. Den kommer att arbeta fram ett förslag att lägga i god tid innan valet 2022. Första beslut om ny grundlag kan alltså tas nästa mandatperiod. Men eftersom grundlagsändringar kräver två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande allmänt val kan ett andra beslut tas först hösten 2022, och ny grundlag träda i kraft först 2023. Så länge kan vi inte vänta med att ändra finansieringsform om vi inte accepterar en väsentligt mycket högre tv-licens än idag de hushåll som har kvar en tv då. Skriver mer om hur utredningen kraftigt ändå stärker oberoendet i dagens Metro.