Dricksvatten från luft

Lösningen på ett av världen största problem, tillgång till dricksvatten, kan finnas i Uppsala. Har idag varit på studiebesök hos Airwatergreen, som grundats utifrån teknik att mycket energieffektivt utvinna dricksvatten direkt ur luftfuktighet. Med tekniken skulle hushåll i områden med dålig tillgång till vatten kunna bli självförsörjande på vatten. Någon efterfrågan på det har det dock inte ännu vuxit fram i Sverige, så sedan 2012 inriktar man sig istället på att sälja avfuktare, vilka man bland annat kunnat sälja till kyrkor som med avfuktare kunna sluta hålla stora kyrkor varma under vinterrn utan att få fuktskador. En stor energibesparing, och en ekonomisk vinst då investeringarana i avfuktningen betalas i form av minskade energikostnader redan efter ett år. Men den riktigt stora miljövinsten kommer när man också får snurr på det som var originaltanken: vattenproduktion. Airwatergreen kommer i janauri delta i en internationell innovationstävling, som förhoppningsvis kan bli startskottet för efterfrågan på tekniken. Själv kan jag tycka att denna vattenproduktion vore klockren som bistånd. Kompletterad enbart med solceller skulle livsförutsättningarna för alla de människor som bor i områden där man kämpar med vattenbrist förbättras markant.

Sopskandalen tvingar fram hårdare kontroll

DN:s avslöjande att källsorterad plast gått till förbränning är en förtroendekris inte bara för se som fuskat, men för hela återvinningssystemet som sådant. Tyvärr är det svårt att se andra lösningar än hårdare kontroll, vilket samtidigt ska finansieras, rimligtvis av förpackningsindustrin. Kan det komma något gott utav avslöjandet, annat än att kontrollen skärps? Ja, förhoppningsvis ett omtag där nuvarande splittrade ansvar görs om och där en ökad kostnad driver fram mindre sopor. Men risken är stor att den initiala effekten enbart är negativ, i form av minskat intresse för sopsortering och att tilltron till systemlösningar försvagas.

Dags för nya former av grön skatteväxling

Skriver i Aktuell Hållbarhet om nya former av grön skatteväxling och varför en skatteväxling är den kanske allra viktigaste frågan för regeringen 2017. Grön skatteväxling ses traditionellt som att höjda skatter på sådant som är skadligt för klimatet/miljön växlas mot sänkt skatt på arbete. Den gröna skatteväxlingen ger dubbla vinster. Dels att höjda miljöskatter ger ekonomiska incitament till minskad miljöbelastning, dels att sänkningen av skatt på arbete blir en stimulans som kan minska arbetslösheten. Den främsta kritiken mot en grön skatteväxling handlar om att skatteintäkterna minskar i takt med att incitamenten till minskad miljöbelastning ger resultat. Kritiken är dock bristfällig. Den önskade miljöstyrningseffekten har ju då uppnåtts och inget hindrar att ytterligare skattereformer genomförs, exempelvis i form av successiva höjningar av miljöskatterna.

Miljöpartiet har alltid varit pådrivande för en grön skatteväxling. Inför valet 2014 såg Miljöpartiet dock behov av att öka de totala skatteintäkterna för att finansiera reformer inom främst jobb, skola och klimat, efter alliansregeringens omfattande skattesänkningar. Fokus har därför under mandatperiodens första två år varit skattehöjningar snarare än grön skatteväxling.

Den rödgröna regeringen kan således sägas ha höjt miljöskatter, som exempelvis bensinskatt och dieselskatt, växlade mot alliansregeringens tidigare skattesänkningar. Men även sett enbart till innevarande mandatperiod är det inte så att den gröna skatteväxlingen helt har lyst med i sin frånvaro, som bland annat Centerpartiet försöker göra gällande i debatten. 2017 halveras bland annat momsen på reparation av kläder, cyklar och skor och ett reparationsavdrag för vitvaror i hemmet införs, vilket också är en form av grön skatteväxling.

Möjligheten att helt och fullt kompensera höjda miljöskatter med andra skattesänkningar finns dock först när de totala skatteintäkterna inte behöver öka för att finansiera angelägna samhällsfunktioner. Den nivån närmar vi oss nu. I dag utgör miljöskatter ungefär fem procent och skatter på arbete utgör omkring 60 procent av skattebasen i Sverige. Så utrymmet för grön skatteväxling är stort!

Miljöpartiet ser stort behov av att införa ett flertal miljöskatter. Om vi ska klara omställningen till ett hållbart samhälle måste såväl skatter på utsläpp av koldioxid som skatter på olika miljögifter öka. Hur skatteväxlingen ska genomföras är däremot inte lika självklart. I stället för att generellt minska skatter på arbete finns andra varianter av skatteväxling som på tydligare sätt visar att skattehöjningen går tillbaka helt och fullt till medborgarna, och som ur det perspektivet kan vara att föredra.

Ett sätt kan vara att införa en koldioxidskatt där intäkterna betalas tillbaka lika för alla medborgare. En sådan konstruktion skulle med fördel kunna införas på flyg, så att de totala intäkterna från en flygskatt betalas ut – lika för alla – till skattebetalarna. Den som då flyger mindre än genomsnittet får mer tillbaka i skatteåterbäring än vad hen först betalat i flygskatt. Och den som betalat mer i skatt än vad hen får tillbaka får ett tydligt ekonomiskt incitament att flyga mindre! Grundkonstruktionen är inte ny, utan har prövats i British Columbia i Kanada. Där infördes en skatt på växthusgaser med upptrappning under ett antal år och med löfte om att pengarna skulle återföras, vilket skedde både genom sänkt skatt och i form av direkt utbetalning.

En annan variant av grön skatteväxling kunde vara att överföra grundtanken i det bonus-malus-system som utretts, där bilar med låga utsläpp premieras med en bonus som betalas med höjd skatt på bilar med höga utsläpp, till livsmedelssektorns klimatpåverkan. Genom höjd moms på klimatpåverkande köttproduktion kompenserad fullt ut med sänkt moms på livsmedel som inte orsakar omfattande koldioxidutsläpp, ges tydliga ekonomiska incitament till att ställa om till en mer klimatsmart kosthållning.

Klimatfrågan är akut. Att vänta på att tekniska lösningar ska minska utsläppen är ansvarslöst. Ekonomiska incitament till utsläppsminskningar är nödvändiga för att stimulera såväl teknikutveckling som livsstilsförändringar. För att få acceptans för tillräckligt omfattande miljöskatter är det dock nödvändigt att det sker inom ramen för en grön skatteväxling.

På samma sätt som Sverige har unikt goda förutsättningar att ur ett tekniskt perspektiv leda omställningen till ett hållbart samhälle, kan en framgångsrik ekonomisk modell vara vägledande för andra länder. Då får vår omställning långt större effekt än bara våra egna utsläppsminskningar. Att Sverige bidrar mest av alla länder per capita till FN:s gröna fond är utmärkt. Men att exportera ett synsätt på klimatskatter som andra länder kan efterfölja har förutsättningar att i ännu större omfattning bidra till minskade utsläpp globalt. En omfattande grön skatteväxling bör därför vara regeringens högsta prioritet 2017!

Komplettera kemikalieskatten

Inte bara solelsskatten där EU använts oförtjänt som påhittad bromskloss. Samma falska argumentation har använts om kemikalieskatten som införs på elektronik son köps i Sverige 2017. Men det är inga problem med EU-rätten att också inför samma skatt på direktimport. Förhoppningsvis kan detta korrigeras innan införandet, för maximal miljöeffekt och för att minska illojal konkurrens gentemot detaljhandeln i Sverige från e-handel.

Centerkritik mot regeringens miljöpolitik faller platt

Solveig Zander (C) svarar nu i Upsala Nya Tidning på min tidigare debattartikel om budgetpropositionen genom att kritisera regeringen för att den redovisar miljösatsningar även bortanför 2018. Det måste således vara någon form av mallaartikel Zander använt sig av, eftersom jag i min tidigare artikel just lyfter att regeringen kritiserats för detta långsiktiga grepp, och tydliggör att jag därför redovisar budgeten för 2017 och inget annat.
Att redovisa vilken politik man avser driva framöver är dock i högsta grad relevant. Något behov att ”blåsa upp” miljöbudgeten finns inte heller – en jämförelse mellan 2017 och 2013 talar sitt tydliga språk. Den rödgröna regeringen prioriterar miljöfrågor på ett helt annat sätt än vad alliansregeringen någonsin gjorde.

Men mer intressant än att jämföra budgetnivåer är förstås att jämföra vad som är det faktiska resultatet. Under mandatperioden har beslut tagits om att fyra reaktorer ska avvecklas – den första kärnkraftsavvecklingen sedan regeringen Persson. Istället för att kritisera regeringen borde Zander således applådera den energipolitik som nu förs.

Under alliansregeringen såldes det svenska överskottet av utsläppsrätter för att finansiera skattesänkningar. Alla de resultat som faktiskt hade uppnåtts i landet i form av minskade utsläpp blev därigenom till utsläpp i andra länder. Klimatförändringarna tar ingen hänsyn till var utsläppen sker, vilket innebär att alliansregeringens klimatpolitik inte kan betecknas som något annat än ett haveri. Den rödgröna regeringen makulerar istället det svenska överskottet av utsläppsrätter. Och aviserar nu dessutom att man från 2018 kommer att köpa utsläppsrätter från andra länder, för att även makulera dessa. Istället för att kritisera regeringens klimatpolitik borde Zander således applådera den.

Att klimatförhandlingarna misslyckades i Köpenhamn kan förstås inte alliansregeringen bära hela skulden för, men Zander borde vara nöjd med att det gick bättre i Paris – och att propositionen om ett svensk godkännande av klimatavtalet från Paris nu är lagd till riksdagen. Likaså borde Zander vara nöjd över att en proposition om klimatlag är på gång. Och istället för att kritisera regeringen för att satsa på klimatbistånd borde Zander vara stolt över att Sverige är det land i världen som bidrar mest per capita till FN:s fond för klimatinvesteringar.

Vad gäller naturvårdspolitiken ser vi kanske ännu större skillnader mellan alliansregeringen och den rödgröna regeringen. Hundra nya naturreservat under mandatperioden hittills talar sitt tydliga språk. Är Zander negativ till det?

Att vi nu också stimulerar resurshushållning mer genom de skattesubventioner på reparationer av vitvaror, cyklar mm som finns i budgetpropositionen är grön skatteväxling på riktigt. Är Zander negativ till det?

Den miljöpolitik alliansregeringen trots allt hade var supermiljöpremien. Det är därför tämligen förvånande att Zander nu kritiserar regeringen för att inte ha hunnit avveckla supermiljöpremien snabbt nog. Ett bonus-malus-system är förvisso bättre, men också mer komplicerat att införa. Ambitionen är dock att ha systemet på plats 1/1 2018 – om Zander nu accepterar besked för vad som händer även bortom 2017.

Solcellerna så avslutningsvis. Det direkta investeringsstödet till solceller har ökat med 800 procent under mandatperioden, och vi gör det nu enklare för den som vill sätta upp solceller på taket genom att helt momsbefria försäljning av solcellsel från mindre anläggningar. Det är en politik som driver på för en solrevolution liknande den tidigare vindkraftsrevolutionen. För större anläggningar har vi dock inte ännu en skattebefrielse på plats, på grund av osäkerhet kring EU:s statsstödsregler, men regeringen har utlovad en sådan – om Zander nu accepterar besked för vad som händer även bortom 2017.