Centerns tomma miljöskatter

Skriver i UNT med Janine Alm Ericson och Rasmus Ling om centerns tomma mijöskatteretorik; de föreslår flera skatteförändringar som de själva rimligtvis vet inte går att genomföra, samtidigt vore som de är engagerade i att motverka de konkreta miljöskatter som regeringen lägger fram.

Bl a pratar C om en klimatbonus för åkerier, men utan att berätta att utredningen som låg till grund för förslaget slog fast att det förmodligen strider mot EU:s statsstödsregler. Listan av liknande exempel kan göras längre, men i slutändan är det ändå intressantare att se på vad de själva lyckades åstadkomma när de hade chansen i regeringsställning. Då avbröt Centern den gröna skatteväxlingen som gjort Sverige till ett internationellt föregångsexempel.

Nu vill Centern än en gång samarbeta med Moderaterna, som snarare vill ha en brun skatteväxling med sänkta miljöskatter. Det troliga blir att Centerpartiet därmed endast skulle få igenom de miljöskadliga delarna av sina förslag, såsom de höjda miljöskadliga subventionerna till jordbruket och sitt stöd till vissa typer av dieselbilar.

Annonser

Snack eller verkstad?

Solveig Zander replikerar på min och Maria Gardfjells tidigare debattartikel om hur centern i sin skuggbudget skär ner på miljöanslagen. Men tyvärr önsketänkte hon när hon läste artikeln och tolkade den som en invit till att utan förbehåll fördjupa samarbetet mellan regeringen och Centerpartiet. Vad vi skrev var det motsatta: om samarbetet ska kunna fördjupas måste Centerpartiet börja visa att miljöpolitik inte bara är något man pratar om, utan något man också är beredda att stå upp för brett.

Vidare låter det på Zander som om det inte idag finns något samarbete alls mellan regeringen och Centerpartiet. Så är inte fallet. Exempelvis har Centerpartiet förtjänstfullt slutit upp bakom energipolitiken, med målsättningen 100 procent förnybar energi, och står också bakom den nya klimatlag som riksdagen klubbade i våras.

Problemet för Centerpartiet är att man ägnar sig åt snack istället för verkstad. Det står tydligt både vad gäller skattepolitiken och när det gäller anslag inom miljöområdet. Av någon anledning som centerpartisterna inte själva lyckas förklara säger man nej till att alla transportslag ska betala för sin miljöpåverkan, dvs nej till den klimatskatt på flygresor som riksdagen snart klubbar. Flyget står för en allt större andel av koldioxidutsläppen, och i en internationell jämförelse är det billigt att flyga i Sverige. Lika fullt talade Centerpartiet tidigare till och med om att fälla regeringen om en flygskatt infördes. Nu har centern lyckligtvis backat från det. Men hotet kvarstår att skatten skulle rivas upp om en alliansregering tillträder, med ökade utsläpp från flyget som följd.

Skriver mer om saken med Maria Gardfjell i UNT.

 

Centern saknar helhetsperspektiv i miljöpolitiken

Efter att nu ha tagit del av Centerpartiets budgetmotion måste jag säga att jag är djupt förvånad över de nedskärningar man får fram med inom miljöpolitiken. Centern kallar sig alliansens gröna röst, lika fullt är det var fjärde miljökrona centern vill kapa i sin budgetmotion, hela 2,4 miljarder redan nästa år. Sett till hela hela budgetperiodens tre år är det 11,3 miljarder kronor centern skär ner.

Det Centerpartiet gör i praktiken är att ta från framtida generationer för att finansiera skattesänkningar idag. Men det är inte bara på utgiftssidan centern inte lever upp till epitetet grön, utan också på intäktssidan, då man bland annat ger besked om att man vill avskaffa flygskatten. Det innebär att flygets utsläpp skulle fortsätta vara helt befriat från klimatskatt och att den flygtrafik som ökat med hela 77 procent sedan 1990 skulle fortsätta att öka.

Det kanske mest uppseendeväckande i centerbudgeten är dock att man helt vill plocka bort det så kallade klimatklivet. Vilka cykelvägar är det centern tycker är onödiga? Vilka laddstolpar är det man vill prioritera bort? Centern vill också gå så långt som att 2018 helt nolla resurserna till det så kallade stadsmiljöavtalen. Därigenom skulle man omöjliggöra finansiering av spårtrafik i Uppsala och annan utveckling av kollektivtrafiken.

Centern minskar också insatserna för skydd och skötsel av värdefull natur med ca 1 miljard per år. Det skulle i praktiken innebära omfattande skövling av värdefull skog. Även stadsnära grönområden prioriteras bort i centerbudgeten genom att den rödgröna regeringens satsning på gröna städer avvecklas helt i förslaget.

Självfallet är inte allt nattsvart i budgetförslaget. Att Centerpartiet har ett nyvaknat intresse för havs- och vattenpolitiken är välkommet, liksom att centern nu ser järnvägens behov. Men här reses en annan fråga: med tanke på hur svag ”alliansens gröna röst” är, hur står den sig i ett allianssamarbete? Vem drar det längsta strået i den öppna konflikten mot Moderaterna, som bland annat vill stoppa planerna på höghastighetståg och istället sänka skatten på bensin?

Utifrån centerns retorik i miljöfrågor och partiets fortsatta hållning mot SD skulle en S-MP-C-regering efter valet kunna vara ett tänkbart alternativ. Men för att vara ett välkommet sådant måste centern gå från ord till handling i miljöpolitiken, inte bara göra punktvisa insatser utan se till helheten!

Skriver mer med Maria Gardfjell i UNT.

 

Fler medlemmar i friluftsorganisationer positiv indikator

Efter en lång nedåtgående trend ökat nu antalet medlemmar i friluftsorganisationer kraftigt, och är det högsta på tio år. Att den rödgröna regeringen höjt anslagen kan förstås ha hjälpt till på traven, men framför allt ser jag den positiva trenden som en indikator på ökat intresse för natur och miljö. Med intresse för att vistas i skog och mark ökar också förutsättningarna för att vilja bevara en ofördärvad natur och skydda hotade arter. Bland de nytillkomna medlemmarna finns många barnfamiljer, vilket ytterligare stärker förhoppningarna att vi går en mer grön framtid till mötes.

Skördetid

Skördefest i mången grönsaksodling nu, och skördefest för Miljöpartiet när budgetpropositionen presenteras idag. Så mycket som vi arbetat för länge faller på plats i den grönaste budgeten någonsin. Sverige har den globala ledartröjan i klimatarbetet och fortsatt stark svensk klimatpolitik är därför direkt avgörande för om vi ska klara klimatmålen. Skriver mer om saken i UNT: http://www.unt.se/asikt/debatt/mp-gor-stor-skillnad-4761511.aspx

Årets sista motion – fasa ut miljöskadlig plast

Den sista motion jag lägger under allmänna motionstiden är nu klar – utfasning av miljöskadlig plast. Med de extremt långa tider det tar för många plaster att brytas ner samlas allt mer plastskräp i våra hav. Fåglar och däggdjur dör varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast. Var tredje havsfågel har ätit plast i tro att det är föda. Även vid förbränning uppstår problem; plaster som baseras på fossila råvaror bidrar till CO2-utsläpp och klimatpåverkan, och en plast som PVC orsakar också direkta miljögifter vid förbränning. Vissa plaster och dess komponenter är också direkt hälsoskadliga.

Även om Sverige som nation generellt toppar miljö- och klimatarbetet i de internationella jämförelser som görs, är det tydligt att vad gäller just arbetet med att hantera miljöskadliga plaster är Sverige delvis på efterkälken. Vissa krafttag tas nu, bland annat med omfattande resurser aviserade i budgetpropositionen till arbetet mot miljöskadliga plaster och med direkt förbud mot vissa mikroplaster. Sedan den 1/6 2017 måste också handlare enligt förordning (2016:1041) om plastbärkassar informera om plastpåsars miljöpåverkan, de miljömässiga fördelarna med att minska användningen av plastpåsar samt de åtgärder som kan vidtas för att minska förbrukningen. Det är emellertid upp till varje handlare att avgöra hur det ska gå till. Förordningen innehåller även en rapporteringsskyldighet för den som tillverkar eller för in plastkassar till Sverige. Men en internationell utblick visar att mer kan göras, bland annat i form av begränsningar för användningen av plastbärkassar.

Den kanske bästa effekten av punktskatt på plastpåsar finns från Irland, som införde en skatt på 0,15 euro per påse år 2002. Skatten höjdes 2007 till 0,22 euro. Fem månader efter att skatten infördes hade förbrukningen av plastpåsar minskat med 90 procent.

Även Danmark har sedan länge infört en skatt på bärkassar. År 1993 infördes en skatt motsvarande cirka 50 öre per kasse. Priset i butik för en plastkasse varierar i dag mellan 1,50 – 3 kronor. Enligt Europeiska kommissionen halverades förbrukningen av plastkassar i Danmark mellan 2003 och 2009, även om det är svårt att avgöra hur stor del som beror på punktskatten på bärkassar.

Alla delar av Storbritannien har skatt på engångsplastkassar efter att en skatt på 5 pence per påse infördes i England i oktober 2015. Skottland, Wales och Nordirland hade redan tidigare infört skatten, följd att förbrukningen av plastpåsar minskat med 85 procent.

Frankrike har i stället valt att helt förbjuda engångsplastkassar som distribueras eller säljs i handeln. Förbudet gäller de kassar som är tunnare än 50 µm och trädde i kraft 1 juli 2016. Endast papperskassar eller komposterbara plastkassar av förnybar råvara, får erbjudas till kunderna.

Italien har redan tidigare infört ett liknande förbud för engångsplastkassar som inte är komposterbara. Undantag görs för bärkassar för flergångsbruk som dessutom består av särskilda material beroende på vilken sorts kassar det rör sig om. Kassarna måste till exempel innehålla olika andel återvunnet material beroende på användningsområde och tjocklek.

Rwanda har helt förbjudit användning, produktion och import av tunna plastpåsar. Enligt Rwandas miljömyndighet innebär det att den yttre miljön förbättrats påtagligt. Liknande förbud har även införts i flera andra afrikanska länder. Kenya har till exempel nyligen infört förbud mot att tillverka, importera och även använda plastpåsar, med upp till 4 års fängelse vid överträdelser. Plastpåsar som används vid förpackning i direkt anslutning till produktion av den aktuella varan är undantagna från förbudet.

I USA finns det en mängd lokala eller delstatliga förbud för plastpåsar eller andra typer av bestämmelser som att engångspåsar inte får ges bort gratis. Även vissa städer och delstater i Indien har infört förbud för vissa former av plastpåsar och engångsmaterial. I Kina är det sedan 2008 förbjudet att tillverka, sälja och använda plastpåsar som är tunnare är 25 µm, och det är även förbjudet att tillhandahålla plastpåsar gratis.

De olika förbuden för plastpåsar som förekommer i olika länder har som regel inte handlat om vilken sorts plast påsarna är gjorda av. Vissa länder har emellertid undantagit påsar som är biologiskt nedbrytbara och där har till exempel Italien refererat i sin lagstiftning till internationella standarder för vad som avses med en bionedbrytbar plast.

Särskilt angeläget är att minska förekomsten av PVC, som utöver den långa tid det tas för skräpet att brytas ner och att plasten baseras på icke-förnybar råvara med CO2-utsläpp som effekt vid förbränningen, också riskerar att bilda miljögifter vid förbränning. PVC kräver även tillsatser av olika slag, bland annat olika ftalater, vilka har direkt hälsoskadliga effekter. På EU nivå finns inget förbud för plasten PVC som sådan, men däremot har innehållet av ftalater reglerats i leksaker och vissa barnvårdsartiklar. De tre farligaste ftalaterna (DEHP, DBP och BBP) är nu totalförbjudna i leksaker och barnvårdsartiklar. För de tre mindre farliga ämnena (DINP, DIDP och DNOP) gäller förbudet leksaker och barnvårdsartiklar som kan stoppas i munnen. Från och med den 22 juli 2019 kommer även ftalaterna DEHP, BBP, DBP and DIBP att vara förbjudna i elektroniska produkter i EU.

Alla miljöproblem till trots har plastmaterial rätt använda en funktion i samhället. Det är därför viktigt att en reglering riktas mot miljöskadliga plaster och inte generellt. Självklart är att plaster enbart ska tillåtas baseras på förnybara råvaror och att direkt hälsoskadliga plaster måste förbjudas. Vidare är det angeläget att premiera plaster som snabbt bryts ner, för att plastskräp inte ska ackumuleras i naturen.

Mot bakgrund av detta bör regeringen återkomma med förslag till skärpt lagstiftning i syfte att begränsa förekomsten av miljöskadliga plaster, och utifrån de goda exempel som finns från många andra länder bör regeringen vidare återkomma med förslag till punktskatt på icke-komposterbara plastpåsar.