Mer än fördubblat pris på utsläppsrätter – men subventionerna kvarstår

Alliansregeringen valde ju att sälja överskotten av svenska utsläppsrätter, med följd att ansträngningar inom industrin i Sverige för att minska koldioxidutsläppen blev till utsläpp i andra länder. Efter regeringsskiftet har de svenska överskotten istället makulerats, och utsläppsminskningar i Sverige därför också blivit utsläppsminskningar globalt.

Det stora problemet med utsläppshandeln har dock varit den alltför generösa tilldelningen av utsläppsrätter. Regeringen har här agerat inom EU för att reformera systemet, och med gott resultat – den reduktion av utsläppsrätter som Sverige lyckats driva igenom har inneburit ett mer än dubblerat pris på utsläppsrätter, från 5 till 11 euro, vilket gör en stor del av kolkraften inom EU olönsam.

Samtidigt kortsluts de politiska ambitionerna att fasa bort fossil energi när EU godkänner statsstöd till kolkraften; för bara någon månad sedan gav EU-kommissionen klartecken till Polen att fortsätta landets subventioner till kolkraft. Sverige måste nu agera för att också få bort subventionerna till fossil energi, en situation där man ger med ena handen vad man tar med andra leder inte rätt.

 

Annonser

Förbud mot vissa mikroplaster

En av mina tidigare riksdagsmotioner förverkligas nu när mikroplaster i vissa produkter förbjuds.

Mikroplaster utgör den största andelen av allt plastskräp i världshaven. Forskningen visar samtidigt att mikroplaster orsakar stora skador på den marina miljön. Enda lösningen på problemet är att minska tillförseln av mikroplaster, och ett sätt att göra det är att förbjuda användningen i produkter där mikroplasterna enkelt kan ersättas.

Skriver mer i Altinget.

Välkommet besked från MMD – folkomröstning skjuts på obestämd framtid

Mark- och miljödomstolens besked idag att SKBs ansökan om slutförvar av använt kärnbränsle i Östhammar är otillräckligt var logiskt, men likväl välkommet. Stod i startgroparna att påbörja kampanj inför folkomröstningen, men den skjuts nu på en oviss framtid. Bra att MMD tagit frågan om osäkerheten kring kapslarna seriöst, och inte bara sett det som en teknikalitet!

Centerns tomma miljöskatter

Skriver i UNT med Janine Alm Ericson och Rasmus Ling om centerns tomma mijöskatteretorik; de föreslår flera skatteförändringar som de själva rimligtvis vet inte går att genomföra, samtidigt vore som de är engagerade i att motverka de konkreta miljöskatter som regeringen lägger fram.

Bl a pratar C om en klimatbonus för åkerier, men utan att berätta att utredningen som låg till grund för förslaget slog fast att det förmodligen strider mot EU:s statsstödsregler. Listan av liknande exempel kan göras längre, men i slutändan är det ändå intressantare att se på vad de själva lyckades åstadkomma när de hade chansen i regeringsställning. Då avbröt Centern den gröna skatteväxlingen som gjort Sverige till ett internationellt föregångsexempel.

Nu vill Centern än en gång samarbeta med Moderaterna, som snarare vill ha en brun skatteväxling med sänkta miljöskatter. Det troliga blir att Centerpartiet därmed endast skulle få igenom de miljöskadliga delarna av sina förslag, såsom de höjda miljöskadliga subventionerna till jordbruket och sitt stöd till vissa typer av dieselbilar.

Snack eller verkstad?

Solveig Zander replikerar på min och Maria Gardfjells tidigare debattartikel om hur centern i sin skuggbudget skär ner på miljöanslagen. Men tyvärr önsketänkte hon när hon läste artikeln och tolkade den som en invit till att utan förbehåll fördjupa samarbetet mellan regeringen och Centerpartiet. Vad vi skrev var det motsatta: om samarbetet ska kunna fördjupas måste Centerpartiet börja visa att miljöpolitik inte bara är något man pratar om, utan något man också är beredda att stå upp för brett.

Vidare låter det på Zander som om det inte idag finns något samarbete alls mellan regeringen och Centerpartiet. Så är inte fallet. Exempelvis har Centerpartiet förtjänstfullt slutit upp bakom energipolitiken, med målsättningen 100 procent förnybar energi, och står också bakom den nya klimatlag som riksdagen klubbade i våras.

Problemet för Centerpartiet är att man ägnar sig åt snack istället för verkstad. Det står tydligt både vad gäller skattepolitiken och när det gäller anslag inom miljöområdet. Av någon anledning som centerpartisterna inte själva lyckas förklara säger man nej till att alla transportslag ska betala för sin miljöpåverkan, dvs nej till den klimatskatt på flygresor som riksdagen snart klubbar. Flyget står för en allt större andel av koldioxidutsläppen, och i en internationell jämförelse är det billigt att flyga i Sverige. Lika fullt talade Centerpartiet tidigare till och med om att fälla regeringen om en flygskatt infördes. Nu har centern lyckligtvis backat från det. Men hotet kvarstår att skatten skulle rivas upp om en alliansregering tillträder, med ökade utsläpp från flyget som följd.

Skriver mer om saken med Maria Gardfjell i UNT.

 

Centern saknar helhetsperspektiv i miljöpolitiken

Efter att nu ha tagit del av Centerpartiets budgetmotion måste jag säga att jag är djupt förvånad över de nedskärningar man får fram med inom miljöpolitiken. Centern kallar sig alliansens gröna röst, lika fullt är det var fjärde miljökrona centern vill kapa i sin budgetmotion, hela 2,4 miljarder redan nästa år. Sett till hela hela budgetperiodens tre år är det 11,3 miljarder kronor centern skär ner.

Det Centerpartiet gör i praktiken är att ta från framtida generationer för att finansiera skattesänkningar idag. Men det är inte bara på utgiftssidan centern inte lever upp till epitetet grön, utan också på intäktssidan, då man bland annat ger besked om att man vill avskaffa flygskatten. Det innebär att flygets utsläpp skulle fortsätta vara helt befriat från klimatskatt och att den flygtrafik som ökat med hela 77 procent sedan 1990 skulle fortsätta att öka.

Det kanske mest uppseendeväckande i centerbudgeten är dock att man helt vill plocka bort det så kallade klimatklivet. Vilka cykelvägar är det centern tycker är onödiga? Vilka laddstolpar är det man vill prioritera bort? Centern vill också gå så långt som att 2018 helt nolla resurserna till det så kallade stadsmiljöavtalen. Därigenom skulle man omöjliggöra finansiering av spårtrafik i Uppsala och annan utveckling av kollektivtrafiken.

Centern minskar också insatserna för skydd och skötsel av värdefull natur med ca 1 miljard per år. Det skulle i praktiken innebära omfattande skövling av värdefull skog. Även stadsnära grönområden prioriteras bort i centerbudgeten genom att den rödgröna regeringens satsning på gröna städer avvecklas helt i förslaget.

Självfallet är inte allt nattsvart i budgetförslaget. Att Centerpartiet har ett nyvaknat intresse för havs- och vattenpolitiken är välkommet, liksom att centern nu ser järnvägens behov. Men här reses en annan fråga: med tanke på hur svag ”alliansens gröna röst” är, hur står den sig i ett allianssamarbete? Vem drar det längsta strået i den öppna konflikten mot Moderaterna, som bland annat vill stoppa planerna på höghastighetståg och istället sänka skatten på bensin?

Utifrån centerns retorik i miljöfrågor och partiets fortsatta hållning mot SD skulle en S-MP-C-regering efter valet kunna vara ett tänkbart alternativ. Men för att vara ett välkommet sådant måste centern gå från ord till handling i miljöpolitiken, inte bara göra punktvisa insatser utan se till helheten!

Skriver mer med Maria Gardfjell i UNT.