Interpellationsdebatt om nationell cykelstrategi

Cykelfrågor debatteras sällan i riksdagen, en vanlig uppfattning är tvärt om att det är en kommunal fråga. Och inte ens på kommunal nivå ses det alltid som legitimt att föra upp cykelfrågor till politisk nivå: ”cykelställsfrågor” är en vanligt nedvärderande term. Resultatet av en avsaknad av sammanhållen cykelpolitik känner vi allt för väl. I vissa kommuner är det en fröjd att vara cyklist, i andra får man snarast en känsla av att vara en andra klassens trafikant.

Men idag har frågan om nationell cykelstrategi varit uppe för debatt, utifrån riksdagens beslut i våras om att regeringen skall utarbeta en sådan strategi. Vid en internationell utblick ser man också tydligt att Sverige är allt annat än föregångsland vad gäller goda förutsättningar för cyklister. I Europa har 16 länder nationella cykelstrategier. Många goda exempel finns således att lära ifrån, och i första hand är det kanske trafikplaneringen i Nederländerna som borde utgöra förebild för arbetet med en nationell cykelstrategi i Sverige.

I Sverige ses cykeln idag i första hand som ett trafikslag inom en stad eller tätort. Men cykeln kan i långt större utsträckning än idag användas även för resor mellan tätorter. Här är statens ansvar särskilt tydligt. När vi lämnar det kommunala vägnätet och kommer ut på trafikverkets domäner är det ofta särskilt svårt att komma vidare som cyklist. Att cykla på smala vägrenar med biltrafik i hög hastighet alldeles intill är något många drar sig för – med rätta. Separata cykelvägar är nödvändiga. Men tyvärr är gränssnittet mellan trafikverkets, regionens och kommunernas ansvar väldigt olika i olika delar av landet.

Kommunerna har visserligen sedan 1 mars 2009 getts befogenheter att lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, även när sträckningen går utanför den geografiska kommunen. Men det får inte betyda att Trafikverket kryper ifrån sitt ansvar.

Generellt gäller att det är större utväxling på investeringar i cykelvägar än i investeringar för biltrafik. Om vi därtill ser infrastrukturens roll i en omställning till ett fossilfritt samhälle, råder ingen tvekan om att investeringar i cykelvägar måste ges högre prioritet.

Annons

Utbyggd järnväg eller bibehållet apanage?

Politik är ofta att prioritera. Utbyggd järnväg eller bibehållet apanage (dvs statsbidraget till hovet) borde väl vara en av de absolut enklaste prioriteringarna. Men även dessa frågor kräver minst ytterligare ett års politiskt arbete för att ro i hamn.

Järnvägsutbyggnaden på 1800-talet och Stockholms tunnelbana på 1900-talet är exempel på omfattande infrastrukturinvesteringar som hade varit omöjliga att genomföra om dagens budgetregler för statens investeringar hade tillämpats. Miljöpartiet har gått till val på att bygga ut järnvägen. Det vallöftet kan vi inte klara så länge vi är bundna av en princip om att även mycket långsiktiga investeringar ska finansieras helt och fullt med årets skatteintäkter. Även om ”förändrade budgetregler” låter som en torftig fråga fortsätter den vara en av mandatperiodens viktigaste uppgifter.

Den som stjäl pengar från staten bör inte sedan för all framtid kunna lyfta en årlig ränta som villkor för att lämna tillbaka det stulna beloppet. Men just det lyckades Jean Baptiste Bernadotte med. Dags att denna furstliga svindel kommer till slut. Nej, jag menar inte att en utfasning av apanaget är det aom finansierar järnvägsutbyggnaden helt och fullt. Men en orättfärdig och meningslös utgift bör växlas mot en meningsfull.

Ingen ökad spårkapacitet söder om Uppsala

Har idag en interpellationsdebatt med infrastrukturministern om ökad spårkapacitet söder om Uppsala. Behovet är inte nytt, det är nu tio år sedan vi försökte etablera tågstopp i Bergsbrunna och Alsike och fick besked från dåvarande Banverket att spårkapacitetsbristen omöjliggör sådana tågstopp. Men tyvärr är svaret idag att några planer på att öka spårkapacitetn söder om Uppsala inte finns. Uppenbarligen måste vi som företräder regionen på olika sätt bli bättre på att argumentera för vår sak, t ex i denna debattartikel i UNT. UNT skriver mer om saken här.

Framtidsperspektiv

Gemensamt MP-S-riksdagsgruppmöte igår. Stefan Löfven förklarar tanken med en framtidsminister – för att inte dagsaktuella problem slukar hela regeringens fokus. Mycket klokt. Inte minst är höghastighetståg en viktig framtidsfråga, där riksdagens järnvägsgrupp idag hade frukostmöte, bland annat med diskussion om att utöka uppdraget till Trafikverket så att höghastighetståget inte för halt i Stockholm.

Till sist regional medfinansiering för cykelväg

Regionförbundets beredning för trafik- och samhällsplanering har per capsulam beslutat att gå vidare med medfinansiering för cykelväg Heby-Morgongåva. En bra avslutning på mandatperioden som förhoppningsvis sätter agendan för nästa mandatperiod, när Jenny Lundström (MP) övertar ordförandeklubban i beredningen!