Små företag kan förbättra världen

Har idag fortsatt min turné bland uppländska miljöteknikföretag hos Tellux. Trots att det är ett litet företag har man ett brett verksamhetsfält, där energieffektiva belysningslösningar som LED-lampor är den ena stommen och förnybar elproduktion i form av vind- och solenergi den andra. Konceptet med belysning som drivs från batterier som laddas av solceller är förstås utmärkt i områden där det saknas elnät, och företaget har nu en lång rad projekt. Snart förverkligar man bl a en solcellsinvestering i Kenya med en omsättning på 3 miljarder kronor och effekt på 320 MW. Själva bygget kommer sysselsätta 500 personer och därefter 50 personer för driftunderhåll. Inte illa för ett litet uppsalaföretag! Men det stannar inte med det, i samtliga projekt man går in i i Afrika har man också ett socialt engagemang – det är alltså inte bara affären som står i fokus, utan att skapa något bra för människorna i området. Ett perspektiv som kanske i princip bara är möjligt att ha ifrån ett företag som inte är börsnoterat och drivs av ägare som jagar på för att maximera avkastningen kortsiktigt? Små företag kan förbättra världen, och därför måste vi fortsätta driva en näringlivspolitik som inte bara ser till de stora företagens önskemål.

 

Idrottspolitiska mål utvärderade

Idrott är också kultur och idrottspolitiken följaktligen en del av kulturutskottets ansvar, och statens bidrag till idrottsrörelsen överstiger 2 miljarder kronor. En utvärderingsgrupp inom utskottet, där bl Emma Hult (MP) ingått, har utvärderat statens idrottspolitiska mål och resultatet presenterades idag vid en hearing. Mycket positivt händer, men det finns också utmaningar. En uppenbar sådan är att idrottsrörelsen i snabb takt tappar ungdomar över 11 år. Många orsaker till det kan finnas, men en kan vara föreningar som i för stor utsträckning fokuserar på resultat och prestationer och då dödar lusten hos de som inte tillhör toppskiktet. För att nå målet att så många som möjligt deltar i idrottsverksamhet så länge som möjligt är ledordet att det ska vara kul. Utvecklingen går lyckligtvis helt klart i rätt riktning. Kan själv enkelt jämföra hur det var för mig på 80-talet med tidiga elitsatsningar i de idrottsföreningar jag var med i, med den fina verksamhet Wattholma IF nu har för mina barn där alla får vara med!

Starkt remisstöd för nationellt stöd till kommunal musik- och kulturskola

Remissomgången på kulturskoleutredningen är nu klar. Det var ett stort intresse att delta i remissen, utöver de 164 instanser som fått utredningen på remiss har hela 75 spontana remissvar inkommit. Sammantaget finns stort stöd för ett nationellt stöd till den kommunala musik- och kulturskola; men samtidigt starkt avståndstagande mot vissa av de detaljförslag som funnits med i utredningen. Två av dessa kan förpassas direkt till papperskorgen; dels resonemanget att gruppundervisning ska ses som någon sorts norm, dels resonemanget att inte tillåta undervisning under ordinarie skoltid. Det här är saker som respektive skola måste avgöra. I många fall är gruppundervisning säkert att föredra, men i andra fall är individuell undervisning att föredra, ofta kan kulturskoleverksamheten läggas efter ordinarie skoldag, men på andra platser är det nödvändigt att lägga den parallellt med annan undervisning. Politiskt ska vi se till att det finns tillräckliga resurser för verksamheten, men överlåta pedagogiken åt lärarna och schemaläggningen åt skolledningen!

Klimatoffensiv vårbudget

Det är med gott självförtroende som regeringen idag kan presentera vårbudgeten. Miljöpartiets politik att hantera klimathotet och arbetslösheten i ett sammanhang, där investeringar för minskade utsläpp samtidigt skapar arbetstillfällen, har givit önskad utveckling. Arbetslösheten har sedan den rödgröna regeringen tillträdde pressats ner från 7,9 till 6,9 procent, och Sverige har uppnått målet om högst sysselsättningsgrad i EU. Målsättningen att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer är vi inte framme vid än, men Sverige rankas nu som det EU-land som är bäst på att uppfylla målen i klimatavtalet från Paris.

Vårbudgeten består egentligen av två delar. Den ena delen innefattar förändringar redan för 2017, den andra delen utgörs av riktlinjer inför 2018, där detaljerna kommer att preciseras i höst. Båda delarna har en stark klimatoffensiv.

Vad gäller förändringarna i budgeten för 2017 är den klimatpolitik som nog rönt störst uppmärksamhet de extraresurser som nu riktas till järnvägstrafiken. Men förstärkningen med ytterligare 500 miljoner kronor till det så kallade Klimatklivet – dvs statligt investeringsstöd till kommunala klimatinvesteringar – är det som kommer att ge störst effekt i form av minskade utsläpp. Den förväntade effekten är årliga utsläppsminskningar på ca 1,5 miljoner ton. Det motsvarar en femtedel av de totala årliga utsläppen från alla bensinbilar i Sverige.

Det som gör att förstärkningen av resurser till Klimatklivet kan ge snabb effekt är att det redan finns en stor mängd ansökningar från kommunerna som inte kunnat beviljas än inom den tidigare budgetramen. Kommuner runt om i landet har verkligen sett möjligheten att investera bort koldioxidutsläpp! I Uppsala län hittar vi bland de projekt som hittills tilldelats klimatklivspengar bland annat vidareutveckling av biogasproduktionen i Uppsala, utbyggnad av laddstolpar på en rad platser, konvertering till biobränsle och tankställe för biodrivmedel. Med de ytterligare resurser som regeringen nu skjuter till hoppas vi att samtliga kommuner i länet tar tillfället i akt att bygga bort koldioxidutsläpp!

Klimatoffensiven fortsätter även i vårbudgetens andra del, med åtgärder som flygskatt, beskattning av fossila bränslen i fjärrvärmesektorn, investeringsstöd till förnybar el, och byte till biobränslen inom ramen för det så kallade bränslebytet.

Av dessa åtgärder är införandet av flygskatt det som skapat störst debatt. Vill vi begränsa klimatförändringarna är det förstås en orimlig tanke att låta en sektor fortsätta att utöka utsläppen utan att tillgripa ekonomiska styrmedel. Under det första kvartalet 2017 ökade antalet flygpassagerare på landets största flygplatser med 6 procent jämfört med samma period förra året. För att bryta den utvecklingen är en flygskatt nödvändig.

Argumentet att Sverige istället för att införa flygskatt nationellt ska verka för en internationell flygskatt är direkt oseriöst. Inget kommer att hända om inte länder törs gå före och visa på en politik som fungerar i praktiken. Utifrån att Sverige klassas som bäst i EU på klimatpolitik är det många som nu sneglar på Sveriges klimatpolitik för att lära och ta efter. Sverige har därför en mycket bättre möjlighet att påverka andra genom att gå före i faktisk handling, än vad vi har vid förhandlingsbord.

Det är samtidigt mycket positivt att flygskatten är en del av en grön skatteväxling, där intäkterna används för att sänka skatten för den första anställningen från 31 till 10 procent för handelsbolag och aktiebolag. Detta kan, enligt beräkningarna, ge upp till 10 000 arbetstillfällen, när företag anställer arbetskraft man har behov av men inte tidigare kunnat finansiera. De partier som säger nej till flygskatten säger därför samtidigt nej till förbättrade villkor för landets småföretag. Att partier hotar med att kasta ut landet i ett politiskt kaos därför att man inte förstår att flygets klimatpåverkan måste hanteras med ekonomiska styrmedel, trots att flygskatten inte ens ökar de totala skatterna utan är en del av en grön skatteväxling, visar samtidigt att Miljöpartiet mer än någonsin behövs i Sveriges regering!

Vårbudgeten innehåller dock inte bara skatter och investeringar. En förändring som kan förefalla teoretisk, men som kan vara det som ger de allra största förändringarna på längre sikt, är att vi nu inför nya mått på välstånd som ska komplettera BNP. Problemet med BNP är uppenbart – det som mäts är enbart ekonomisk aktivitet, inte om aktiviteten i sig är positiv eller negativ för människor. Att hitta andra relevanta måttstockar, som fångar in miljömässiga och sociala aspekter, har dock varit komplicerat. Med sådana jämförelsetal på plats kan politiken framöver blir mer pricksäker i att faktiskt uppnå förbättrad livskvalitet. Med regeringens vårbudget har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna därför levererat den viktigaste budgeten i Sverige på mycket, mycket länge.

Skriver om budgeten i UNT tillsammans med Jenny Lundström, Maria Gardfjell och Rickard Malmström.

Frågar infrastrukturministern om tågstopp i Märsta och Knivsta

SJ har aviserat att man kan dra in tågstopp i Märsta och Knivsta. Det ger snabbare resa från Uppsala, och är därför bra för många. Men för de som pendlar från Knivsta och Märsta är det förstås svårare att kunna använda tåget om avgångarna är färre. Lämnar därför in en fråga till infrastrukturministern idag hur vi politiskt kan säkerställa att en god tillgänglighet till tågtrafik upprätthålls i Knivsta och Märsta.

Det går att förebygga framtida finanskriser

Kommer nästa finanskris inom några månader, klarar vi oss ett år eller till och med flera? Det enda vi vet är att med dagens osunda kreditgivning bygger vi upp en bubbla som kommer att spricka. Intressant frukostseminarium med Andreas Cervenka, där han berättar om sin bok Vad gör en bank. Finanskriser är inget nytt fenomen, Andreas berättade bland annat om den första (kända) finanskrisen i Kina för många tusen år sedan, och inte ens där har man lärt av historien – tvärt om är det sannolikt i Kina det smäller först nästa gång, då 80 procent av all kreditgivning nu sker i Kina. För den sakens skull finns det ingen anledning att låta de svenska bankerna fortsätta marschen mot stupet, och en höjning av resiliensavgiften kan bidra till att dämpa farten något, att Nordea upprörs över att de gigantiska statliga subventioner man har naggas i kanten får inte stoppa det. Men sannolikt är vad som krävs för att inte bara dämpa farten, men faktiskt lägga om kurs, att inte tillåta bankerna att ge krediter man inte själv har teckning för.

Sluttande planet för Almedalen igång?

Har just fått besked från arrangören av den debatt kring det rörliga kulturarvet som jag redan bokats in för i Almedalen i sommar att debatten kanske måste ställas in. Detta då man hänvisats till ett område långt borta och Almedalsarrangörerna chockhöjt markhyran trots att ideella organisationer inte ska behöva betala sådana avgifter. Om ideella föreningar inte längre har råd att vara kvar och Almedalen enbart blir en plats för resursstarka organisationer minskar förstås värdet att vara på plats – de debatter och arrangemang som mindre resursstarka organisationer anordnar är det som fyller dagarna med intressanta möten och ny kunskap. Utan dessa är nog det sluttande planet för Almedalen igång. Möjligtvis hinner man inse att den lilla ökade intäkt man tror sig kunna få genom höjda markhyror snabbt blir till minskade intäkter när långt färre finner hela evenemanget angeläget att åka till…