Miljö- och klimatpolitik

Den viktigaste frågan för mig i riksdagen är klimatfrågan. Klimatfrågan är samtidigt både global, nationell och lokal. Globalt krävs att vi snabbt får fram bindande överenskommelser. Den viktigaste åtgärden vore ett internationellt förbud mot att exploatera ytterligare tillgångar på fossila energibärare. Kol, olja och naturgas som plockas upp ur jorden kommer till sist förbrännas någonstans, och därför måste vi hitta sätt att garantera att dessa kolatomer stannar där de är! Blotta sinnebilden av att oljebolagen nu kastar lystna blickar mot de områden i Arktis som blir tillgängliga i takt med att isarna smälter på grund av klimatförändringarna borde vara tillräcklig för att få ett globalt moratorium mot exploatering av nya fyndigheter!

Nationellt är det viktigaste att skapa ekonomiska incitament för att leva klimatsmart. Det som är miljömässigt bäst ska alltid vara billigast. Oavsett om det handlar om livsmedel, transporter eller energi. Den gröna skatteväxlingen är ett viktigt instrument här, dvs höjda miljöskatter som samtidigt kompenseras av sänkta arbetsgivaravgifter. En sådan reform bidrar både till minskade utsläpp och att fler kan anställas i fram för allt tjänstesektorn.

Trafikpolitik
Att åka tillsammans i buss eller på spår är alltid mer energieffektivt än att åka i egen bil. Spårtrafik är samtidigt bättre än buss. Trots det har spårtrafiken länge varit försummad i Sverige. När Miljöpartiet för 20-30 år sedan började tala om att vidareutveckla det svenska järnvägsnätet fick vi heta bakåtstävare och gröna talibaner. Avveckling av järnväg till förmån för motorvägssatsningar var tidsandan, och om inte avveckling så total avsaknad av underhåll – något vi ser effekterna av idag. Till viss del har dock vinden vänt, nu byggs både nya spår och trafikeringen ökar. Även i Uppsala län har trafikeringen kunnat öka med bland annat UL:s tåg mellan Sala och Uppsala. Men ytterligare åtgärder behövs, däribland:
* Ytterligare två spår på Ostkustbanan för att möjliggöra såväl ökad trafikering som tågstopp i Bergsbrunna och Alsike.
* Ytterligare kapacitet på Dalabanan för att möjliggöra tågstopp i Vittinge, Järlåsa, Vänge och Librobäck.
* Järnväg Enköping-Uppsala med stopp ibland annat Stenhagen, Ramstalund och Örsundsbro.
* Station i Gamla Uppsala.
* Ökad kapacitet på Mälarbanan med tågstopp i Grillby.
* Åtgärder för persontrafik på Hargshamnsbanan.
* Statlig medfinansiering till spårtrafik i Uppsala stad.

Förnybar energi
Vindkraften har sedan 2003 gått ifrån att vara ett mindre tillskott till en ryggrad i Sveriges elförsörjning, tack vare det elcertifikatssystem som då infördes och som innebär ett stöd för investeringar i ny förnybar energi. Sverige har goda förutsättningar att få en elproduktion som till hundra procent består av förnybar elproduktion, som vindkraft, solceller och vågkraft. Men då krävs politiska åtgärder, däribland:
* Vattenfall måste få entydiga direktiv om att bygga ut förnybar elproduktion, inte kärnkraft i Sverige och kolkraft på kontinenten.
* Elcertifikatsystemet måste moderniseras med höjd ambitionsnivå.
* Den vetorätt som kommuner och Försvarsmakten har idag mot vindkraft måste avvecklas och ersättas med en normal prövning där olika intressen kan ställas mot varandra. Självklart är det inte lämpligt med vindkraft överallt, men en situation där Försvarsmakten säjer njet utan att ens behöva motivera ställningstagandet har lagt en död hand över stora delar av Sverige.
* Skattelagstiftningen måste klaras ut så att ingen straffskatt läggs på egenproducerad el. Istället ska en nettodebiteringsprincip garanteras alla elproducenter så att man kan räkna av den el man producerar från den el man använder, och då enbart skatta för den överskjutande delen.

Men Sveriges ansvar går längre än till den egna elförsörjningen. Våra goda förutsättningar till elproduktion ska även komma omvärlden till nytta. Genom ökad överföringskapacitet till kontinenten kan svensk förnybar elproduktion göra klimatnytta i takt med att polsk och tysk kolkraft kan fasas bort.