Motsvarighet till Spotify för filmer?

Säga vad man vill om Spotify, men tjänsten har fått bukt på olaglig nedladdning av musik. För egen del tycker jag också att det är kul att följa statistiken över hur de låtar jag lägger upp spelas i olika länder i olika världsdelar. Det hade aldrig varit möjligt på LPns eller CDns tid… När nu filmbranschen kräver åtgärder mot piracy är en fundering varför inte en tjänst motsvarande Spotify lanseras för filmer.

Annonser

Interpellationsdebatt om nationell cykelstrategi

Cykelfrågor debatteras sällan i riksdagen, en vanlig uppfattning är tvärt om att det är en kommunal fråga. Och inte ens på kommunal nivå ses det alltid som legitimt att föra upp cykelfrågor till politisk nivå: ”cykelställsfrågor” är en vanligt nedvärderande term. Resultatet av en avsaknad av sammanhållen cykelpolitik känner vi allt för väl. I vissa kommuner är det en fröjd att vara cyklist, i andra får man snarast en känsla av att vara en andra klassens trafikant.

Men idag har frågan om nationell cykelstrategi varit uppe för debatt, utifrån riksdagens beslut i våras om att regeringen skall utarbeta en sådan strategi. Vid en internationell utblick ser man också tydligt att Sverige är allt annat än föregångsland vad gäller goda förutsättningar för cyklister. I Europa har 16 länder nationella cykelstrategier. Många goda exempel finns således att lära ifrån, och i första hand är det kanske trafikplaneringen i Nederländerna som borde utgöra förebild för arbetet med en nationell cykelstrategi i Sverige.

I Sverige ses cykeln idag i första hand som ett trafikslag inom en stad eller tätort. Men cykeln kan i långt större utsträckning än idag användas även för resor mellan tätorter. Här är statens ansvar särskilt tydligt. När vi lämnar det kommunala vägnätet och kommer ut på trafikverkets domäner är det ofta särskilt svårt att komma vidare som cyklist. Att cykla på smala vägrenar med biltrafik i hög hastighet alldeles intill är något många drar sig för – med rätta. Separata cykelvägar är nödvändiga. Men tyvärr är gränssnittet mellan trafikverkets, regionens och kommunernas ansvar väldigt olika i olika delar av landet.

Kommunerna har visserligen sedan 1 mars 2009 getts befogenheter att lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, även när sträckningen går utanför den geografiska kommunen. Men det får inte betyda att Trafikverket kryper ifrån sitt ansvar.

Generellt gäller att det är större utväxling på investeringar i cykelvägar än i investeringar för biltrafik. Om vi därtill ser infrastrukturens roll i en omställning till ett fossilfritt samhälle, råder ingen tvekan om att investeringar i cykelvägar måste ges högre prioritet.

Kampen om kulturarvet

Förbereder mig inför morgondagens presentation om kulturarvsfrågor. En kulturarvsproposition är aviserad till nästa år. Förståelsen för vår kulturhistoria påverkar i högsta grad samtiden och vår framtid. Sverigedemokraterna kör därför en stenhård politik där man vill definiera en ursvensk kultur, som sedan ska hållas ”ren” från inflytande utifrån. Det är därför angeläget att vi ökar kunskapen om vår historia och det faktum att vi i alla tider haft kulturella utbyten, vilket varit positivt för samhällsutvecklingen. Och det på vitt skilda plan. Ett favoritexempel för mig – som en av alla otaliga vallonättlingar – är att vallonerna förde med sig ett socialt skydd för arbetarklassen. Det sk svenska trygghetssystemet är alltså från början i högsta grad en influens utifrån, med bland annat de änkepensioner som gavs till änkorna efter de som arbetade i vallonbruken. Och även om vi håller oss till ett snävt kulturbegrepp finns förstås otaliga exempel på hur kompetens dragits till Sverige utifrån. Sverige har i dubensamlingarna en av världens finaste musikskatter från 1600-talet. Men hoppsan – Anders (eller Andreas) Düben den äldre var ju tyskfödd och studerade i Amsterdam innan han 1620 kom till Stockholm.

Vad som är viktigt att ha i åtanke är att även vid museerna produceras normer, värderingar och bilder av samhället – och den som avviker från den samtida normen riskerar att väljas bort och då bli osynliggjord i historieskrivningen. Kärnan i en ny kulturarvspolitik är därför att tydliggöra hur utställningsverksamhet och kulturarvspolitik måste bottna i kunskap om intersektionalitet. Nästa pusselbit är förstås att minska trösklarna, så att kunskapen om vårt faktiska kulturarv kan spridas, och det i hela landet. Varför inte helt enkelt ge våra kulturarvsinstitutioner ett utökat uppdrag att fungera som ett forum för att utveckla människors samhällsengagemang?

Nej, Ojnareskogsbeslutet beror inte på svag statsminister!

Förra höstens rubriker om att MP lägger sig platt för S har börjat ersättas av rubriker om att MP kör över S. Så igen efter gårdagens besked om Ojnareskogen. Nu är det statsministern som kallas svag, som låter MP styra. Men Ojnareskogsbeslutet beror inte på svaghet, utan på styrkan i naturvårdsargumentet. Efter snart ett år med S-MP-regering kan jag konstatera att det är en väl balanserad regeringspolitik där partierna efter sin relativa storlek får igenom sina hjärtefrågor. Ibland handlar det då om att S får vika från en tidigare uppfattning, och ibland att MP måste göra det. Men allra oftast är besluten i linje med båda partiernas uppfattning. Förhoppningsvis är det efter gårdagens beslut i alla fall slut på ett tag från de gröna som gnällt om att MP får igenom för lite. Men samtidigt ger ju sådant gnäll att vi får en liten jämnvikt mot de som klagar på att MP får igenom för mycket – så på sitt sätt gör den också nytta…

Mediegrundlagskommitten

Är på väg till mitt första sammanträde med mediegrundlagskommitten. Det var ingen enkel sak att sätta sig in i handlingarna inför mötet, och jag kan konstatera att det här är ett uppdrag som kommer ta hundratals inläsningstimmar. Inte för att frågan huruvida yttrandefriheten ska försvaras är svår, men för att det juridiska finliret är på en högre nivå än vad jag är van vid. Ibland är detaljeringsnivån sådan att ingen grön kompass i världen ger en tydlig fingervisning. Bör exempelvis ansvarig utgivare för böcker som säljs som print-on-demand vara författaren eller förlaget/aggregatorn som tillhandahåller? För det förra talar att situationen annars kan bli att det är olika ansvariga utgivare för en och samma bok, för det senare talar att begreppet upplaga förlorar sin betydelse ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Men frågeställningarna handlar inte bara om juridiska spetsfundigheter, utan också om viktiga principiella vägval. Hur och på vilket sätt ska Sverige internationellt försvara landets unika tryckfrihetsprinciper. Idag deltar inte Sverige i internationellt rättsutbyte i tryckfrihetsmål, för att inte riskera att tvingas till internationella eftergifter. Men vi avhänder kanske då oss också möjligheten att internationellt flytta fram positionerna. Om exempelvis en författare får hjälp i Sverige inom fristadssystemet och samtidigt åtalas i sitt hemland för innehållet i böcker hen skriver, och själv gärna får sin sak prövad i domstol under förutsättning att prövningen sker i Sverige – är dagens princip om att inte tillåta det verkligen den som gynnar tryckfriheten bäst? Nå, ingen har sagt att politik alltid är enkelt – men kloka synpunkter mottages gärna!

Årets första motion

I ett samhälle där allt fler tillbringar allt mer tid stillasittande är det angeläget att förbättra möjligheterna till friskvård. Om än bekväm är stolen idag närmast att betrakta som ett folkhälsoproblem. Enligt 11 kap. 11-12 §§ inkomstskattelagen (IL) ska förmån av motion och annan friskvård som är av mindre värde och enklare slag inte tas upp till beskattning. Denna lag har finansierat sig själv många gånger om i form av minskade sjukskrivningar. Genom en lagändring hösten 2003 (2003:745) slopades de tidigare villkoren att motionen eller friskvården ska utövas inom särskilda anläggningar eller enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denna till anläggningens innehavare. Efter lagändringen blir det som avgör för skattefriheten i huvudsak att motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen, är av mindre värde och enklare slag. Vad som är av mindre värde finns inte fastställt i belopp men som exempel ryms ett vanligt årskort på gym inom definitionen.

Det är nu dags att utvidga möjligheterna till friskvårdsaktiviteter ytterligare så att ytterligare en friskvårdsaktivitet kan rymmas: ridning. Ridning nämns inte specifikt i 11-12§§ IL, men Skatteverket har gjort ett ställningstagande om att ridning inte ska berättiga till friskvårdsbidrag. Ställningstagandet grundar sig på förarbeten till IL, där det anges att undantag för beskattning ”inte gäller sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning, som t.ex. golf, segling, ridning och utförsåkning” (SkU 1987/88:8 s. 42 och prop. 2002/3:123 s. 15). Avgörande för att ridning inte berättigar till skatteavdrag är alltså att sporten inte betraktas som en sport av ”enklare slag”. En sådan klassificering förefaller inte gynna folkhälsan. Finns finansiella skäl att begränsa avdragsmöjligheterna är det mer rimligt att göra just en sådan begränsning av avdragens storlek, istället för att utesluta en aktivitet helt.

Dags att lämna igen krigsbyten?

Sveriges 200 år av fred skulle kunna firas och manifesteras på ett mycket konkret sätt: återlämning av krigsbyten från 30-åriga-kriget. Till skillnad mot vad som sjungs i nationalsången finna anledning att inte känna någon stolthet över hur Sverige for fram på kontinenten på 1600-talet, och de kulturskatter som finns bland bevarade krigsbyten borde – när ursprunget är väl dokumenterat och efterfrågan finns från ursprungslandet – återlämnas. Kanske inget populärt förfarande för den som ser nationalistiskt enkelsidigt på vårt kulturarv. Men väldigt självklart för den som har ett globalt synsätt!