Svar på tal om Finland

I presstödsdebatten i onsdags hävdade Sverigedemokraternas representant att Sverige borde följa efter Finlands exempel och avveckla presstödet, eftersom det inte fått någon konsekvens på tidningsläsandet i landet. Nu är ju två länder inte helt jämförbara, även om det är grannländer, tidningsläsandet i Finland har legat högre än Sverige genom åren. När jag nu tittat vidare på frågan till ser jag dock att SD fått det hela om bakfoten. Tidningsläsandet minskar även i Finland – och det finns fortfarande ett begränsat presstöd kvar i landet, för tisningar på samiska, svenska och romani. Någon som tror att SD skulle acceptera ett presstöd i Sverige som enbart gick till minoritetsspråken!? Så kan det gå om man inte redovisar egentliga motiv. Kan det vara så att SD hellre vill att folk läser Avpixlat än en seriös nyhetstidning, och att det är därför man vill avveckla presstödet?

Annonser

Alliansen står fast vid sänkt nivå till regional kultur

Allianspartierna har nu lagt sin reservation till vårändringsbudgeten vad gäller kulturpolitiken. Endast en av de förändringar regeringen föreslår 2015 biträder man, 7 miljoner kronor mer till trossamfunden. Trots att den nedskärning till kultursamverkansmodellen som blev resultatet av att riksdagen klubbade alliansens budgetmotion i december har framställts som ett olyckligt misstag står alliansen således fast vid nedskärningen. De kan inte längre hävda att minskade resurser till regional kulturverksamhet är annat än medveten politik!

Presstödsdebatt

Idag har riksdagen så debatterat presstödet. Pressdöd är inget nytt begrepp, men ett begrepp som tyvärr illustrerar utvecklingen för dagspressen de senaste åren. På grund av minskade annonsintäkter har det blivit allt svårare att kunna finansiera lokalredaktioner, och vi ser hur allt fler orter står utan nyhetsbevakning – och hur redaktionerna på de orter som ännu har kvar en nyhetsbevakning krymps till minimum. En följd av att vi får allt färre tidningar med allt färre prenumeranter är att allt mindre av anslaget till presstödet används. Vad regeringen nu föreslår är därför inte ett ökat presstöd, utan förändrade regler – så att de resurser som finns avsatta kan göra nytta.

När jag är ute och debatterar frågan och lyfter behovet av en politik för att vända utvecklingen möts jag stundtals av ifrågasättanden av typen varför staten ska stötta en bransch som inte klarar att bära sina egna kostnader. Är det inte bortkastade pengar, motsvarande misslyckade försök att rädda varvsindustri eller stålverk? Låt de tidningarna istället gå i graven, är budskapet.
Men det är en missuppfattning att presstödet är ett arbetsmarknadsstöd för att bevara arbetstillfällen. Presstödet är en investering i förutsättningar för en vital demokrati. Det är väldigt svårt att tänka sig ett fungerande demokratiskt system utan en fri, oberoende press som kan granska makthavare och belysa olika perspektiv på de frågor som står på dagordningen – vilket jag skulle säga är nödvändiga insatser för att medborgare ska kunna göra medvetna och initierade val.

Tyvärr finns en okunskap kring kopplingen mellan demokratins förutsättningar och en fri, oberoende press också inom riksdagen, representerad av Sverigedemokraterna, vilket framgår tydligt i partiets reservationer till betänkandet.

Istället för att medverka till att hitta sätt för lokala- och regionala nyhetsredaktioner att överleva och utvecklas vill Sverigedemokraterna avveckla presstödet och påstår i ett särskilt yttrande att presstödet snedvrider konkurrensen på dagspressmarknaden och hämmar tillväxten av egenfinansierade tidningar. I verkligen är det precis tvärt om. Tack vare presstödet finns det fortfarande en konkurrens på dagspressmarknaden i form av olika tidningar, och stödet som sådant ger en möjlighet till att starta nya tidningar – som sedan kan växa sig så stora att det inte längre behöver stöd. Att presstödssystemet gynnar framväxten av nya tidningar blev väldigt tydligt när gränsen för presstöd efter förslag från förrförra presstödsutredningen sänktes från 2000 till 1500 prenumeranter. Genast dök det upp ett flertal nya tidningar.

För att öka konkurrensen och möjligheten att starta nya tidningar – och förstås för att skapa möjligheter för befintliga tidningar att överleva – är det nu dags att utveckla presstödet, inte avveckla det. Genom att övriga partier lyckligtvis är överens om problembilden och med den samsyn som uppnåddes i förra presstödsutredningen kan vi nu gå vidare och göra just det.

Ett första steg är det förslag till digitalt utvecklingsstöd som presstödsnämnden har tagit fram och som, om EU godkänner stödet utifrån statsstödsreglerna, kan träda ikraft nästa år.

Nästa steg är den proposition som vi hanterar idag. Propositionen innebär att enkla justeringar görs av presstödsförordningen – som underlättar för tidningarna. En viktig förändring är att den regel som tidigare funnits om att inte på annat än särskilt utpekade orter kunna bevilja presstöd till en tidning med högre hushållningstäckning än 30 procent luckras upp. Kravet på andel abonnerad upplaga för hög- och medelfrekventa tidningar sänks så att det likställs med kravet på lågfrekventa tidningar – vilket inte minst skapar bättre möjligheter för lågfrekventa tidningar att gå upp i utgivningsfrekvens, men också möjligheter att oftare genomföra kampanjer med gratistidningar till hushållet, för att värva nya prenumeranter. En tredje viktig justering är att alla läsarintäkter behandlas lika när stödbelopp fastställs – vilket är helt avgörande för att tidningar inte ska riskera att tappa presstöd om man ändrar affärsmodell från traditionella abonnemang till andra former.

Med dessa justeringar kan vi förhoppningsvis bryta den pågående negativa trenden. Men vi ska inte vänta oss mirakel, vad vi kan förvänta oss att vinna är att ett antal tidningar som annars skulle ha gått ikull kan överleva ytterligare några år. För att skapa en långsiktigt hållbar situation för lokala- och regionala nyhetsredaktioner krävs betydligt mer omfattande reformer. Ett tredje steg är därför den medieutredning som regeringen har tillsatt, vars politiska referensgrupp för övrigt träffas för ett första möte idag.

Hela debatten finns här.

Thomas Di Leva åter till Vattholma i midsommar

Thomas Di Leva åter till Vattholma i midsommar
Förra årets publikmagnet vid Vattholmas midsommarfirande, Thomas Di Leva, uppskattade tillställningen så mycket att han återkommer för ett nytt framträdande även vid årets midsommarfest. Men för att ge även en yngre publik möjlighet att höra Di Leva denna gång lägger vi årets framträdande lite tidigare på midsommardagskvällen, 22.45. Midsommarfirandet i Vattholma pågår i dagarna två och vid sidan av Di Leva blir det också framträdanden av bland annat tidigare melodifestivalvinnaren Gladys del Pilar och en hyllningsshow till Elvis 80 år, där gruppen the Bobos agerar sammanhållande kitt. Därtill genomförs förstås traditionsenlig dans runt midsommarkransen på midsommarafton och den sedvanliga dragkampen mellan lag från kringliggande orter på midsommardagen.

Hela midsommarprogrammet finns här.

Palestinas hopp större än någonsin

Har just talat vid manifestation med anledning av Al Nakbadagen. Att hålla minnet av en händelse vid liv är viktigt för att skapa hopp om en annan framtid. När Sverige erkände Palestina som suverän stat efter valet i höstas – när Miljöpartiet för första gången tog plats i Sveriges regering – var det många belackare som menade att det var plakatpolitik som inte ändrade någonting i verkligheten. De månader som gått har visat hur fel de hade. Pusselbit har lagts till pusselbit och när nu också påven erkänner Palestina kan det följas upp av hela den katolska världen, med det tryck i FN det rimligtvis kan ge. Palestinas hopp är större än någonsin.