Märklig kritik mot decemberuppgörelsen

Från olika håll hörs kritik mot decemberuppgörelsen, men jag har svårt att förstå hur andra än SD-anhängare kan vara missnöjda med en uppgörelsen som stänger SD utanför inflytande fram till 2022. Ur rödgrönt perspektiv är uppgörelsen riktig jackpot. Vi får nu möjlighet att med rödgröna budgetar 2016-2018 visa svenska folket vad vårt alternativ innebär i praktiken, vilket förhoppningsvis kan leda till att många blir så nöjda att vi får en rödgrön majoritetsregering efter valet 2018. Det hade vi knappast uppnått med ett extra val i mars, där många hade haft svårt att skilja på vad regeringen faktiskt uträttar och vad som styrs av den alliansbudget som svenska folket i valet 2014 vänt ryggen. I bästa fall hade vi uppnått ungefär samma resultat som i valet 2010 – vilket tvingat fram en uppgörelse liknande decemberuppgörelsen, fast några månader senare.

SD allt mer öppet fascistiskt

Väldigt bra att det gick att hitta en uppgörelsen mellan regeringen och alliansen. Det enda orosmolnet i uppgörelsen som sådan är energipolitiken. Nu är det upp till MP att lyckas väl för att övertyga FP om en hållbar energipolitik. Mest otäcka uttalandet i kölvattnet av uppgörelsen kommer dock från SD som lyfter det långsiktiga målet att få bort alla andra partier. Ingen kan bäl längre tvivla på huruvida SD är ett demokratiskt parti?

Årets sista riksdagsbeslut

Så var årets sista votering i kammaren avslutad detta supervalår. Jag är förstås väldigt glad att Per Bill och hans allianskollegor i KrU lyssnade på vår kritik, bet huvudet av skammen och backade ifrån ett ogenomtänkt förslag att dra undan förutsättningarna för kulturtidskrifterna. Men det alliansen gjorde istället var att driva igenom en opreciserad neddragning av budgetnivån för det regionala kulturstödet. Ingen vet idag vilka verksamheter som i slutänden kommer att drabbas av beslutet. Blir det länsteatrarna som får krympa sin verksamhet? Blir det länsmuseer som inte kan genomföra planerade utställningar? I praktiken har alliansen i riksdagen vältrat över problemet på lokala och regionala kulturpolitiker. Se mer i DN..

Kulturtidskrifterna räddade!

Allt kan hända till dess klubban har fallit i kammaren. Det stod tydligt vid dagens kulturpolitiska debatt, där Per Bill (M) plötsligt backade angående kukturtidskrifterna och yrkade på återremiss för att ta besparingen någon annanstans. Nu blir det istället anslaget till regionernas kulturverksamhet som får ta smällen. Oklart vilka konsekvenser det kommer att få, men helt klart agerar alliansen oseriöst när man gör nedskärningar som man inte själva vet hur de kommer att slå. Se hela kulturdebatten här. Läs mer i UNT.

Manifestation för att rädda kulturtidskrifterna

manifestationÄr på väg för att tala vid en manifestation utanför riksdagen för att rädda kulturtidskrifterna. För er som inte kan komma dit finns ett radioinslag här och mitt anförande här:

Först av allt vill jag tacka er som tagit initiativ till att arrangera denna manifestation. Från politiskt håll har vi hittills misslyckats att få företrädare för alliansen och SD att lyssna. Hoppet står till att protester från alla er som direkt berörs ger resultat!

Vi har ett kaotiskt politiskt läge i landet. Den nytillträdda rödgröna regeringen blev fullständigt vingklippt när alliansen och Sverigedemokraterna röstade ner regeringens budgetproposition den tredje december. Ett olycksaligt beslut också för kulturpolitiken, där 366 miljoner kronor skars bort i ett slag. En miljon kronor om dagen!

Att alliansen och Sverigedemokraterna skulle förpassa den rödgröna regeringens nya förslag till reformer till papperskorgen bar förstås väntat. Men att man därutöver far hårt fram med nedskärningar på befintlig verksamhet förbryllar.

Varför dessa nedskärningar på bland annat stödet till kulturtidskrifter nu, när man haft chansen i åtta år i regering? Ett förbiseende säger vissa. Men varför har alliansen och Sverigedemokraterna i så fall vägrat att ens låta företrädare för kulturtidskrifterna komma till kulturutskottet för att redogöra för konsekvenserna?

Tyvärr tror jag att det är en fullt medveten politik. Efter åtta år av kulturpolitiskt stiltje, lägger man nu om kurs och skär ner anslagen!

”Vi prioriterar kultur för barn och unga” säger kulturutskottets ordförande Per Bill, och då ryms inte stöd till vuxnas läsande av kulturtidskrifter. Andra nyliberala debattörer är mer hårdföra och debatterar att staten inte ska finansiera kulturarbetare som får arbeta med det de älskar.

I debatten för man också fram att kultursektorn totalt tjänar på alliansens politik, genom minskat skattetryck. Till kultursektorn räknar man då hotell och restauranger. Men på vilket sätt kulturtidskrifterna gynnas av att hotell och restauranger får lägre skatter kan man inte svara på.

Några större förhoppningar inför morgondagens beslut hyser jag inte. Jag vill istället ber er hålla ut till valet den 22 mars. Får vi en rödgrön majoritetsregering lovar jag att stödet till kulturtidskrifterna kommer att återställas!